Plock-ihop buketten till fredagsfirandet

Vi for till våra vänner, sonen och jag, för att starta helgen kan man nog säga att det kändes som. Jag plockade snabbt ihop en liten bukett av blommor och blad som finns här hemma. Klart värdinnan ska få blommor när hon ordnar det så trevligt och gott. En riktig kalasfredag blev det. Och jag pratade som vanligt för mycket och för länge. Att jag aldrig lär mig. Jag åt nog rätt så bra av allt gott också. Att jag aldrig lär mig. Fast det kanske är precis det jag har gjort. Lärt mig. 

Nu önskar jag er en riktigt bra helg! 

Trött klev jag upp i tidig morgon stund. Några timmar på arbetet. Sedan blev inte det som var tänkt att bli och jag blev lite dyster till sinnes för ett ögonblick. Men då hade jag inte en aning om att alldeles runt hörnet, mera ett varv till på klockan, väntade något alldeles särskilt trevligt. Vilken tur jag har och ibland blir det extra uppenbart att det är bra att vara lite impulsiv ibland och inte så planerande långt i förväg. Jag känner mig både glad, tacksam och fylld av energi. Varsamma minnen. Det som både skänker kraft och som ändå ska behandlas varsamt och med eftertanke. Något att vara rädd om och önska till andra. Det var min onsdagskväll. 

Min tur kommer

En rabarberstjälk så liten i en röd glasvas köpt på second hand. Står på bordet i vardagsrummet och där i soffan sitter jag. Tänker lite på det ena och det andra. Låter tankarna vandra. Om jag har tur kanske en del av dem blir sanna. 

För mig är det länge kvar till semester och jag skulle behöva det nu. Jag vill vara vaken länge om kvällarna. De ljusa fina sommarkvällarna och de långa ljusa sommarnätterna. Göra som jag vill. Utan att behöva fundera på vilken tid klockan kommer att ringa. 

Men det som är bra är att när de andra kommer tillbaka från sin semester, då säger jag - Hej då, nu har jag semester! 

Ja det går nog bra det här trots allt. Jag får ju semester i alla fall. 

"Panik-krypet"

Det finns djur som jag verkligen funderar på om de behöver finnas. Jag är inte särskilt rädd för kryp men denna går jag ej nära. Därav den suddiga bilden. Allt suddigt förutom ett långt spröt. Varför finns den alls? Förvånar mig inte om den är oätlig också. För fåglarna alltså. När den sitter still är det inte så väldigt farligt men kommer den flygande känns det som att jag nästan hamnar i panik. 

Nu mot sängen. Klockan ringer 05:40. Hur ska jag orka kliva upp funderar jag. 

Ha en bra måndag! 

Solen skiner bakom molnen ändå

Egentligen är flaggan från nationaldagen när min sambo fyllde år. Och egentligen skulle jag vilja fara hem till fjälls imorgon. Men så blir det inte. Troligen kommer tankarna att vara lite ibland där vid korvkiosken och köpa varmkorv, vandra över bron till kyrksidan, sitta i backen på gräset och se rök som stiger upp från hålen i toppen på kåtorna. Midsommar. Tänk att få sitta i uterummet och ha det gott. Kanske äta jordgubbstårta. Och samtidigt blicka ut över fjällen. 

Men vet ni vad?! Jag kommer att sitta vid en sjö imorgon. Länge. Med en brasa tänd. Stirra in i elden, höra barnen prata och skratta och bredvid mig kommer min kamrat i livets alla upp och ner att sitta. Som jag längtat efter det. Eld, rök och gott att äta. Tillsammans. En lång stunds fullständig närvaro och öppet ända till molnen. Solen skiner oavsett om molnen råkar vara i vägen. 

Trevlig midsommar och helg till er alla!

Var sak har sin tid

Även fast kameran kanske inte egentligen är tung får jag ändå ont i mina handleder. Speciellt i höger. Tänk om jag en dag måste sluta fotografera. Att hålla kameran och vinkla den än hit och än dit känns. Arbetet jag har sliter hårt och nu efter ett par år känns det både här och där. Att inte kunna fotografera så mycket jag vill skulle kännas ledsamt. Men i jämförelse med mycket annat som kan hända är det trots allt inte så farligt. Det finns ju det som är mycket värre. 

När jag tänker efter inser jag hur många olika intressen jag fått som jag inte hade bara för några år sedan. När jag tänker efter lite till känner jag att jag nog hade det ändå men de har inte kunnat komma fram och finnas. Livet ser inte lika ut hela tiden och det som måste ta plats just då gör det. Nu har jag större möjligheter att låta mina intressen och idéer komma fram. 

Ibland är det bara så att "Var sak har sin tid". Och det går inte stressa fort fram. Även om jag ibland önskar att det gick. När jag strosar runt ikring med kameran glömmer jag ofta tid och rum. Jag känner ett lugn jag sällan finner någon annanstans och samtidigt fylls jag av energi. 

Tack snälla pappa för att du gav mig kameran! 

♥

Nej, verkligen ingen Ernst..

En ledig måndag. Vi köpte fler sugrör bara för att de har så fina färger. Att vi har massor i lådan redan spelar ingen roll. De är i tråkiga färger och får fortsätta ligga där. Jag och dottern har varit ett riktigt team idag. Sonen har haft en kompis här och den stora sonen (20) i huset är satt i karantän i sitt rum. Han kom hem igår och mådde illa. Förmodad magsjuka. Han har egen toalett och vi ställer mat utanför dörren och ingen andas när vi går upp på övervåningen. Undrar om de hygienföreskrifterna räcker...

Jag och dottern har handlat tillsammans idag och planterat blommor. Vi hämtade tunnare kvistar av sälg som (tyvärr) växt upp överallt (igen). Luktärten har äntligen fått en kruka och stöd att klamra sig fast i. Vi tog det vi hade hemma. En överbliven blå kruka och en stor rulle med snöre. Och sälg har vi ju. Pinnarna flyttade sig för långt in i krukan och att använda små tunna kvistar att fläta upp och runt i tornet misslyckades. Fram med jätterullen och klippa långt snöre och så använde vi det istället. Någon Ernst är vi verkligen inte men det är vårt torn med sin egen stil. Bara luktärten överlever kommer det nog att bli fint. 

En bra dag då saker och ting har hänt. Tycker om den känslan det ger. Barnen har haft en bra och rolig dag. Det känns också väldigt bra.  

I veckan börjar "Sommar med Ernst" (?). Äntligen tycker jag. Många irriterar sig på honom. Inte jag. 

Vi "ses"!

Sent om kvällen

Ibland är det lite si och så med livet. Men jag har en ljuvlig liten rosa ros på bordet och fåglarna håller på att kvittra av sig näbben. Tänker på att det sägs att människan kan vricka tungan av alla krångliga ord som de absolut måste säga och det vore ju onödigt. Lilla Fröet ruvar och är nöjd med det trots att hon bara har ett ägg där under den duniga magen. Jag hoppas att hon får en liten kyckling. Jag tror att hon verkligen längtar efter det. Jag har skurat golv med såpa och det kommer kännas gott att sätta ner fötterna på ett rent golv imorgon när jag vaknar. Somligt kan man råda över och annat inte alls. Imorgon är en ny dag och det doftar gott i huset. 

Doftar gott

På bänken står en doftande god kladdkaka just nu. Den ska stå i kylen över natten för att imorgon efter skolavslutningen avnjutas tillsammans med hallon och vaniljglass. Den kommer då att vara alldeles lagom tjock och seg. Jag har provat att strö på lite flingsalt innan jag satte in den i ugnen. Blir spännande att smaka den. Lite firande hinner vi med innan jag far på jobbet. Fredag och min arbetshelg börjar. 

Just nu vimlar det av fågelungar och deras lockande föräldrar. Efter vägkanten och mitt på vägen sitter de som små statyer. Helt orörliga när vi promenerar förbi. De ser så små ut och helt plötsligt reser de på sig och vecklar ut världens längsta ben och drar iväg med raketfart.  

Raketfart kan man inte anklaga mig för att ha precis...Men det är väl som en gammal tant sa till mig en gång - "Ingen brådska, bara en jämn rörelse". 

Trevlig fredag till er! 

En droppe i varje

Sonen som är åtta år satt hopkurad på stenhällen. Åh mamma titta, sa han. Det var regndroppar som samlats på daggkåpans blad, han såg. Han pekade med sitt lilla pekfinger, som ännu är rätt så litet, på varje skimrande droppe. En droppe i varje daggkåpa. Han tyckte att det såg fint ut och jag tänkte att vilken fin son vi har. Om jag inte varit så trött då, precis hemkommen från jobbet, hade jag hämtat kameran och fotat. Istället visar jag droppar på Nejlikrotens blad. 

Grånat trä. Det är fint. Och med grönt runt om blir det vackert. Ikväll när jag gick kvällsturen med hundarna fick jag nästan en klorofyll-chock. Om det är möjligt att få det. Fast kanske mer som ett lyckorus över allt lysande grönt, friska luften och fåglarna som kvittrade. Närgånget begrundade jag ett björklöv där jag tyckte mig se en lövmask. De är ju också alldeles illgröna. Några såna måste jag hinna fota innan de puppar till sig. Nåväl. En hel arbetsdag tar ut sin rätt. Nu ska jag dra täcket upp över öronen. 

Vi "ses"!

"Stubb-stirrare"?

Jag har verkligen inte tid att jobba. Jag som hellre vill krypa runt i det gröna med kameran. Marken täcks av de finaste sköra gröna. Kan det vara någon slags bräken (?) frågar jag nu med risk för att skämma ut mig bland de kunniga. På en del ställen blir de ca 25 cm höga. Även fast det finns mängder av dem känns det illa att klampa runt med skorna och trampa på dem. Jag trippar oglamoröst runt och säger - Oj ursäkta, oj ursäkta igen. Fast glamorös är troligen det sista jag är inom alla områden. 

Aldrig trodde jag väl att jag skulle bli en "stubb-stirrare". Men jo, nu står jag där och stirrar närgånget på stubbarna för att se vilka kryp som huserar, vilken mossa som växer och hur barken ger upp och faller. Hur blev jag en sån? Undrar om det är en typ av Feng Shui, rekreation, rensning eller nåt jag gör. För det känns sannerligen som det. 

Åhh blåbärsblommor.  Blåbär. Blåbär. Till hösten. Jag går lite runt i skogen bakom huset och vips har jag några liter. Hoppas jag på förstås. 

Och så vill jag ju måla, loppis-handla, äta gott, fotografera, umgås, fundera och bara göra det som faller mig in. Inte har jag tid att jobba förstår ni.

Både och

Jag har haft en jättebra helg som jag är tacksam över. Jag har hunnit träffa vänner och haft det så bra tillsammans med dem. Vi har ätit mat, fikat gott, pratat och handlat blommor. En riktig "umgås-helg". Jag har varit ute och fotograferat och haft det gott med familjen. Ändå sitter jag här och funderar lite på var min lediga fredag och helg försvann. Visst vet jag vad jag har gjort och jag vet att jag använt den väl. Jag vill inte ha min helg ogjord men jag tycker inte om att känna att jag bara har roat mig när det faktiskt finns "viktigare" saker jag skulle gjort. Ja ja. Ny vecka nya möjligheter. Och en helg som fyllt på med energi måste väl ända vara något väldigt positivt. För man måste tillåta sig själv att glömma måsten och borden för en stund...

Ha en bra ny vecka! 

Ännu doftar...

Det är ju alldeles galet fint ute. Har varit ute med kameran ikväll. Passar på när termometern visar endast 12 och lite blåst. Det betyder tyvärr att blommor inte är lätta att fota när de svajar än hit och än dit men det betyder också att det är färre mygg. 

På stubben fann jag en liten rulle av näver. Hade det varit en hel näverlur hade jag blivit än mer nöjd. 

Och jag fann många fina små lingonblommor precis bakom huset. Efter skogskanten är det torrt och varmt när solen ligger på. Visst är de näpna de små blommorna. 

Dotterns ögon var stora och lysande när hon glatt berättade att jo, det doftar verkligen kakao av blomman! 

Helt otroligt. Jag trodde inte det. Men den kallas ju Choklad blomma. Det mer komplicerade namnet kan jag inte. 

En bra ledig fredag tog slut alltför snabbt. Jag har i stort sett bara haft trevligheter för mig. Jag har träffat en kär vän, ätit en helt otroligt god middag, skrattat med barnen och fotograferat lite. 

Nu känner jag mig rätt nöjd och tänker sakta men säkert dra mig mot sängen. Om jag känner efter riktigt noga så tror jag faktiskt att det ännu doftar kakao, i näsan. 

Trevlig helg alla! 

( Pia; Jag vet inte heller vad som är fel eller vad jag ska göra åt det. Hoppas att det bara är tillfälligt. Kanske för att jag har blogspot och inte du...Men det känns väldigt tråkigt att det inte fungerar...) 

De finaste buketterna

Att få små blombuketter av barnen. Det är det finaste. Oavsett om buketten innehåller flera blommor eller en enda. Oavsett om buketten är så liten att den får plats i ett gammalt snapsglas. Jag kommer att sakna det den dagen de slutar. Sakna de där små buketterna och blommorna som ibland kan se ut lite hur som helst. 

Den finaste lilla buketten på köksbordet idag. 

♥

Världens fynd på 15 X 55 cm!

(Pia-marlonzacco! Nu skriver jag här uppe för att du ska se. Mina kommentarer kommer fortfarande inte fram på din blogg. Varför?) 


Vilken tur jag hade idag! Ibland har jag verkligen en enorm tur. För några veckor sedan var jag in på min favorit second hand och såg där en bricka i teak. Visste inte hur och var jag skulle använda den så jag ställde tillbaka den. Helt plötsligt för några dagar sedan kom jag på vad jag skulle göra med den. Idag for jag tillbaka till affären och givetvis var den såld. Ja ja sa jag, jag får skylla mig själv. 

Men då säger en kvinna som arbetar där - Men jag tror det ligger något liknade i teak här bakom. Och fram tog hon det snyggaste uppläggningsfatet i äkta teak (stod det på den gamla lappen på undersidan). Mycket finare och bättre storlek än det jag först såg för några veckor sedan. Har sett på bilder från 50,60-talet att frun i huset serverade frukt/småplock från dem. Fatet ställde hon på en liten rullvagn och rullade sedan käckt ut till gästerna. 

Mina fina sparade glödlampor strålar på brickan. Och mina finaste rosenkoppar blev än finare där de stod. Ja allt blir finare på en liten bricka av teak. Prova får ni se! ;) 

Ja precis. Även gurkan i plasten blir finare. 

Jo det blir en bra söndag minsann

Regntunga skyar. Åska lurar. Vad gör man då?

 Jo, njuter av lite blomsterfägring. 

Och bakar en paj för att ta med till en vän. 

Ha en bra dag alla!

♥

(Pia-marlonzacco. Mina kommentarer hos dig kommer inte fram...)

Det blir en bra söndag. Det vet jag.

Jag rensade ogräs och klippte gräsmattan. Men dagen började med ilsket humör och otur i allt jag gjorde. Allt som kunde gå fel gjorde det. Innan jag ens vaknat till kräktes en av hundarna i deras säng. Och nåt litet odjur bet mig på armen där jag står i solen och funderar. Skulle köpa penslar men ingen ville tydligen ta betalt. Jag har gjort mig illa och allt jag vidrör verkar ramla omkull. Säkert vissnade blommorna när jag gick förbi. Men annars har det faktiskt varit en bra lördag!  Till sist kom åska, regn och hagel. Men det är inget jag rår för. 

Och under ett träd vågar jag väl inte stå idag. Då slår väl åskan ner.

Nu ska jag ut med kameran. Härligt! 

♥