Siffran 7 och livet som en stor gåva

7 svåra år. Siffran 7 har en symboliskt betydelse. Både kristligt, judiskt och i allmänhet. Tänk bara adventsljusstake, om inte andra tankar kommer inför dig.

För mig och familjen så har dessa senaste 7 åren varit en prövning, av olika orsaker, de inom familjen och vänkretsen vet vad som hänt under dessa år och vilka prövningar som varit.

 Nu senast så gäller det mig och inget att låta gå förbi för oss. Vi eller främst jag, letar alltid det positiva att hänga fast i och det är den snabba galanta vård jag kommit inför de senaste månaderna tills operatonen 27/8. Men det har ändå varit väldigt omvälvande och smått chockartat, med snabba ryck inom vården här i länet och jag är otroligt tacksam över det. 

Så den här sommaren har verkligen varit overklig med allt som hänt av alla undersökningar, smärtsamma ibland, men ändå med snabba ryck i vården här i länet och med all eloge till personalen.

 För mig personligen, så är alltid glaset halvfullt och fullt av möjligheter.

 Jag är så otroligt rik överhuvudtaget. Mina 5 levande barn, som alltid finns för mig de är guld värda.

 

Inför allt här inom sjukvården, förberedelse inför operationen, så frågade alla om min tatuering på handleden och även inför operationen. Så jag fick även berätta om dig Kajsa och du var med mig hela tiden där 3>

Jag lägger inga värderingar om hur andra gör, men ta emot alla erbjudanden för undersökningar. Utan den, så hade inte min bröstcancer upptäckts. 
Nu är det måndagens besked på provresultatet av det utopererade som gäller. Om det blir strålning och vart i landet det blir :-) 

Var rädd om er och ta aldrig något för givet 3>

 

Kajsa 2/10 -1982 - 5/4- 2016

Nu är det längesedan jag har skrivit här och det kan bli ett långt inlägg.

Jag har inte klarat att gå in här och se alla roliga minnen. Sen håller jag mest till på Facebook och flera av de jag själv följer här med bloggar och även följer mig, finns där.

Som det mesta i mitt liv, så handlar det om mina barn. Nu är alla utflugna och några flyttar till har det blivit. Nu tänker jag bo här, dit jag flyttade för 4 år sedan. En jättefin lägenhet, centralt i Östersund. Bilen sålde jag då och tur är ju det med dom  hemska bensinpriserna.

Barnen som alla är vuxna härliga ungar, klarar sig bra. 3 av dom 6 har gjort en klassresa med att studera på universitet och den ene jobbar dessutom nu på den utbildning han själv gick.

Sen till den sorgliga sidan. Jag har bara 5 barn kvar i livet. Kajsa dog i cancer, i Oslo, för drygt 3 år sedan och för mig är det fortfarande ofattbart. Jag var i Oslo 2 månader då. Ena månaden vakandes över henne, tills hon dog och sen var jag kvar för att ordna upp med norska myndigheterna. Det är inte lika enkelt som här i Sverige. Jag rensade och rensade i hennes lägenhet, kastade och gav bort säckvis till norska motsvarigheten till Frälsningsarmens insamling.  Storstädade där och sen när jag åkte tåg hem så hade jag hennes urna i ryggsäcken. Sen så ordnade jag begravningen här på Frösön.

*****************************************

Jag har även haft lite kul för mig. För en månad sen så åkte min dotter, som bor här i stan, till Tallinn med Brunflobuss och den resan var otroligt härlig. Så pass härlig så jag gör om den med en väninna till hösten.

Bloggpaus

Av olika orsaker så har jag bloggpaus nu.

Slut som artist

Min enkla lilla morgonhälsning till ungdomarna satte jag på dörren så dom inte skulle missa det :-). Färgen syns inte lika röd som den är.


Hoppas ni alla haft en finfin Alla Hjärtans Dag.


Nu är jag slut som artist och min annars värkbrutna kropp har fått vara med idag om att packat ur en drös kartonger till kök och annat hos äldste sonen med familj. Sonahustrun och hennes pappa körde dit det och hennes mamma och jag skötte all uppackning. Gardiner blev också strykna och uppsatta i kök och vardagsrum. Jag åkte dit i morse och kom hem i halv sex tiden. Där kommer dom att trivas fint i sitt radhus.
Nu får det vara slut på flyttandet ett tag. I slutet av maj i fjol så flyttade ungdomarna och jag hit. Dagarna innan jul, så flyttade dotter till eget boende och på nyårsdagen så tömde vi helt Oslodotterns lägenhet inne i stan.

Huggtänder

I morse blev den avbitna tanden lagad och det gick så galant och bra. Mindre roligt är det ju när man ska betala. Man får verkligen vara glad att det är gratis för barnen ett tag till. Nog har det blivit en klassfråga att ha hela tänder och framförallt att kunna kolla dom regelbundet också. Hur kul vore det att bli tandlös? Jag har för mig att förr i tiden så fick dom löständer i konfirmationspresent?

I veckan, med start imorgon, ska jag hjälpa äldste sonen med familj att köra kartonger till deras nya boende. Sen under helgen så körs det tyngre iväg och då blir det fullt ut inflytt för dom i radhuset. Det kommer säkert att bli skönt för dom att bo så. Dom har ju småbarn och att bo på "backen" är ju mest praktiskt.

I morse när jag skulle köra iväg till tandläkaren så brann det till i skallen på mig. Nu när jag äntligen har en plats tillfälligt att stå på, efter alla samtal till hyresvärden, så trodde jag kunde släppa det tills garaget blir ledigt. Det kom en karl och ifrågasatte att jag står där. Mitt morgonhumör är inte att leka med och han fick svar på tal av mig och en hänvisning till hyresvärden. Låååååååååång utläggning hade han. Han hade nog tur att jag hade brådis till tandläkaren :-).

Husmanskost

I dag gjorde jag kams (pitepalt), som är  en av mina favoriträtter. Det som blev kvar efter dagens middag och ligger i skålen, ska skäras i skivor och stekas upp i morgon. Fyllningen är knaperstekt bacon och fläsklägg, skuret i små bitar. Fläsklägg gjorde jag igår och i ugnen. Men det blev inte lika saftigt kött som när man kokar det. Gott är det med vanlig husmanskost.
Nu känns det som årstiden går åt rätt håll. Dagarna är ljusare och längre än tidigare. Jag tycker luften ser annorlunda ut. Det är svårt att förklara, men som blåare och mer hoppfull *ler*. Februari är kallmånaden och bara den har passerat så närmar sig härliga vårvintern. Jag har fått kontraktet till garaget som ska undertecknas och skickas in. Från 1 maj så får min fina bil så ombonat och bra *glad*.

Gör om Gör rätt. Med snäll hjälp

Nyss har jag sett ett så gripande program, Sofias änglar. Jag har följt Elisabeths blogg ett tag och berörs starkt varje gång jag läser om hennes kamp mot cancern och att orka fixa allt runt hennes familj. Klicka på den blå texten, så kommer du till programmet och hennes blogg.

Mina problem är fjuttiga i jämförelse.

Hjärtat kan bulta och skena lite extra vid olika tillfällen. Både vid bra och dåliga händelser. Roligast är det ju om det är när det händer något bra. Oro har härjat i mig med bilen och parkering. I fredags när jag skulle köra iväg och sen ställa bilen rättvänd så var den stendöd igen. Motorvärmaruttaget på stolpen funkar inte. Ringde hyresvärden och dom ska ta tag i det. Som grädde på allt så hade nån ringt och sagt att bilen stod i vägen för en annan bil. När jag ställde den där så såg jag noga till att det inte skulle vara så. Så den som ringde är nog inte den bäste på att backa :-). Hursomhaver så fick jag starthjälp i eftermiddags och nu står den rättvänd. -27 har det varit. Men  nu är det inte så kallt och tills dom lagat motorvärmaren ska den nog starta. Det som var mest trist förra veckan var att jag missade tiden hos tandläkaren när bilen var heldöd. Bet av en tand häromveckan och det blev en annan tid istället att få den tillfixad.

Lättad är jag också över att sonen och hans kompisar kommit hem ifrån Stockholm. Det gick bra att köra både upp och ner. Kul vecka hade dom haft med 2 konserter dom varit på bla.