Intensiva Lillprins Bus

Ja, vår lilla kille ger verkligen sin mamma gråa hårstrån (tur jag var till frissan igår).

Han har ett så otroligt temperament, som för tillfället är väldigt svårt att tyda. Räcker att jag ställer fram frukosten på fel sätt så bryter han ihop och kastar allt av bordet.

I fredags kväll fick han just ett sånt utbrott för att jag delade på choklad biten han skulle få. Kastade sig raklång baklänges i golvet och slog såklart i huvudet. Försökte trösta och lugna och efter en stund så var allt ok. Ställde mig upp igen och ställde honom på golvet och då fick han såklart syn på chokladbiten igen och bröt ihop. Skulle precis kasta sig i golvet igen men då får jag tag i handen och ska hindra honom från att slå i huvudet. Hör ett litet knäpp i vad jag uppfattar som handleden. Men han blir inte ledsen och jag får klämma och känna utan att han reagerar så jag antar att det är lugnt. Han sover sen hela natten men på morgonen tycker vi inte att han använder vänsterarmen så då bestämmer vi att jag ska ta med honom till akuten.

Efter en del väntande så får vi träffa en läkare som också klämmer och känner men tror väl inte att nåt är brutet men beslutar iaf att vi ska röntga för att vara på den säkra sidan...

Kan säga att vi båda är lite förvånade när plåtarna kommer tillbaka, båda benen i underarmen är brutna!! Så det var bara att gipsa. Kan säga att det var en ledsen mamma som hem, kändes för jävligt!!

Men sen tog hela historien en helt ny vändning när jag kom hem från jobbet i tisdags. Där låg ett brev från akuten och väntade. Efter flera granskningar av röntgen bilderna så har de kommit fram till att det är en gammal skada och stämmer inte med händelseförloppet i fredags.

Så de vill att vi kommer in direkt igen för en ny undersökning.

Sätter hela familjen i bilen och tillbaka till Falun, får träffa läkaren direkt. Ska jag vara helt ärlig så hann jag tänka ganska många gånger att de hade kallat dit oss för att de tror att vi misshandlar honom...

Men som tur var så var läkaren jättetrevlig. Förklarade att skadan förmodligen uppkommit 1 eller 2 veckor tidigare då de sett att det redan börjat läka ihop.

Fast ska jag vara ärlig så vet jag inte vad som känns värst: Att jag som mamma brutit hans arm eller att stackarn gått med bruten arm i 2 veckor?

Ska tilläggas att han använt armen hela tiden så det fanns inga tecken på att han har haft ont...men, men känns ju inte kul.

Ja, har tyvärr inget gulligt kort att slänga in på den lilla busen. Sitter på jobbet nu, får slänga in en sen.

I helgen blir det förresten takläggning vid huset så vi hoppas på bra väder. Ska försöka ta lite bilder då.

KRAM

Hjärnspöken

Ja, här har hjärnspökena tagit över huvudet på mig!

Försöker att inte dra för mycket paraleller nu när klådan kommit. Detta MÅSTE gå bra!!!

Sen blir det ju inte bättre av att jag inte fått träffa min underbara läkare utan en annan som inte ens läst igenom min journal, blir så ledsen av sånt.

Men nu är det snart ny vecka, där måndag morgon betyder ny provtagning så får vi se vad det visar....ska bara härda ut till svaren kommer senare i veckan.

Lilla bebis, hoppas så att du mår bra där inne!

Gäsp

Ja, hur sjutton kan man vara så trött. Vardagen tar för tillfället knäcken på mig. Försöker tänka att det inte är så långt kvar tills vi får flytta in. Men det är konstigt det där med tid, när jag tänker på huset och allt som ska göras där så känns det som att tiden springer ifrån oss. Dygnet har inte tillräckligt många timmar. Men sen när jag tänker på graviditeten så sniglar sig den fram..... fast det är kanske mest för att kroppen just nu känns tung och typ varenda muskel värker.

Men det händer så mycket roligt just nu i huset. Vi har golv i princip överallt och jag är så nöjd med vårt val. Vi har tak nästan överallt och allt är målat minst en gång.
Köksstommarna sitter på plats, så nu börjar man kunna se hur det kommer bli!

Fick iaf vara med lite i helgen och röja, kan säga att det var en hel del skräp både ute och inne. Vi fyllde 2 släpvagnar och då finns det ändå en hel del spillvirke kvar. Men ni må tro att jag har träningsvärk i låren nu!

Men annars tror jag mest att jag står för shoppingen just nu, här har ni mitt senaste inköp:




Ska bli tv-bänk i vardagsrummet. Har en lägre utan dörrar nu och det funkar INTE. Rasmus är och slår på tv:n hela tiden. Är livrädd att han ska välta den över sig. Så detta kommer bli bättre!
Köpte den hos Villa Antik Storloppis i Ockelbo. Tror däremot inte att A blir så imponerad, han gillar inte att det redan shoppas möbler. Förstår honom, vi har ju lite med plats. Men känns skönt att ha så mycket som möjligt avklarat. Vet inte hur mycket jag kommer orka åka runt om nån månad.

Nej, nu ska jag återgå till jobbet, bara 2 timmar kvar sen är det hemgång!

Glad Påsk

Hej alla!

Här rullar det sakta framåt! Sitter på jobbet, men gör som tur är min sista dag nu. Så nu blir det ledigt till på tisdag. Ska bli skönt. Hoppas på att vi ska få lite tid att umgås. Känner att jag behöver bunkra upp lite med bra känslor. Har känt mig ledsen och nedstämd ett par dagar nu och det är jobbigt. Gillar inte den känslan...

Alla hormoner gör nog att jag blir extra känslig, men har fått lite info som gör riktigt ont i mammahjärtat. Tydligen så finns det personer som tycker att jag förnekar Samuel och skäms över honom. Kan inte ens säga hur ledsen det gör mig!

Kan inte gå in på några detaljer men visst finns det tillfällen då jag väljer att inte berätta om honom, och visst det kanske är fegt. Men genom åren har det blivit en skyddsmekanism. Orkar inte med folks konstiga reaktioner och kommentarer. Vill känna mig stark när jag berättar och att det finns tid att berätta hela historien.

Tyvärr så blev vi utnyttjade i början då det kändes som att många ville känna oss....Fick vår historia återberättad (helt fel såklart) av en "vän" som hade fått den berättad för sig i ett omklädningsrum efter ett träningspass. Personen ifråga är ingen vi känner alls, men tydligen så kände hon oss väl.

Detta är inte enda gången man har fått höra att folk hört vår historia av andra och den är totalt felaktigt berättad och sånt är inte kul!

Det här är ju det värsta som hänt oss det vill jag dela med människor som kan respektera oss och Samuel. Det är inget smaskigt Se och Hör reportage, nej, det är vårt liv man pratar om!!

Därför känns det ledsamt att det finns människor som inte kan acceptera att vi är olika och alla gör inte på samma vis, men det betyder inte att vi älskar vårt barn mindre. Det är ingen som vet hur ont det gör i själen att bära min förlust!

Tack för att jaf fått ösa ur mig lite till er som orkar läsa!

Kram från en mamma som älskar ALLA sina barn lika mycket!