Kl. 23.15

Nu verkar det som att den j-vla magsjukan har hittat hem till även oss. Rasmus har spytt ner hela sin säng samt ett par gånger till sen vi tog upp han. Nu är det renbäddat igen men vi har förberett oss för en jobbig natt!!

Hoppas ni andra klarar er!

Är det här meningen med livet?

Ja, som rubriken antyder så är inte humöret på topp...känner mig lite smått deprimerad.

Har jobbat en dag och undrar redan hur vi ska få livet att gå ihop? Är det det här som livet går ut på? Jobb, stress och dåligt samvete.....

Nej, ska nog försöka ta en tidig kväll idag och ladda för morgondagen då det står jobb på schemat igen.

Kram

Dan före dan...

Ja, nu står vi där....veckan då allvaret börjar. Jag ska börja jobba igen. Usch, känns jobbigt och lite tråkigt, men vet ju att det måste bli så. Som tur var så börjar jag min första arbetsvecka med en ledig dag! Så idag ska vi mysa lite inne på fm, sen ska vi försöka ta oss ut och titta på en lampa. Fast det beror på om bilen behagar starta. Min kära A har nu på morgonen misslyckats med att starta 2 av 3 bilar, så vi får se om han lyckas med den sista.

Mm, det är riktigt kallt.....men jag ska mysa i mitt senaste klädinköp, stod verkligen mitt namn på den! Sen att den är i velour gör ju inte saken sämre.

Ja, det är väl bara att ladda för morgondagen! Så imorgon kl. 6 står jag på jobbet igen och ser nog allmänt förrvirrad ut. Men det ska nog lösa sig, hoppas jag...

Ha det bra alla i kylan!

Snälla, vill inte ha vinter längre

Usch, vad jag börjar tröttna på det här vädret, känner mig så låst. Vill ha bara gator och lite varmare väder! Om jag får klaga så är det inte ett lätt projekt att ta sig någonstans med barnen just nu. Först klä båda under stora protester, kan säga att jag är den som är mest svettig när vi klara. Sen ner med alla för trappen och ta sig till bilen på parkeringen.

Fast när jag tänker efter så är det när vi kommer hem som det är som värst. Oftast är ju barnen trötta på em, och promenaden till våran trappuppgång kan kännas oändlig. Inte bara för mamman utan värst är det nog för Lovisa. Hon gråter ofta hela vägen för hon orkar inte gå.

Igår grinade och hostade hon så mycket att till slut kräktes hon. Usch, då känner man sig ganska sämst, men jag orkar helt enkelt inte bära båda två...

Nej, ska sluta gnälla! Vet ju varför det måste vara så här och att det är för en begränsad tid. Bygget går sakta men säkert framåt, råkade ut för ett bakslag precis när vi kom hem från Thailand. Pga väderomslag (kan inte riktigt förklara, det överlåter jag till min kära A) så lyckades vi få fukt i huset. Så vi fick slita ut all isolering och slå på fläktar och avfuktare så det skulle torka. Nu är allt ok igen och rullar på i rätt riktning.

Dom har idag börjat dra elen på övervåningen så det börjar iaf hända lite roliga saker.

Har tyvärr inga roliga kort att bjuda på, känns inte så inbjudande att ta sig dit och pulsa i snön för tillfället, men nästa gång jag är där ska ta med kameran.

Ha det bra allihop!

Kram

Linda

Tillbaka i vardagen

Ja, här har det varit tyst länge! Anledningen är att vi har spenderat de senaste 3 veckorna i Thailand. Har haft en underbar semester och har verkligen njutit av att vara med familjen och bara vara. Leka på stranden, bada, äta goda mat och bara mysa!

De första dagarna var vi i Bangkok där vi mötte upp farbror Micke och Note, kul att se att de hittade varandra direkt trots att de inte setts på ett år.

Shoppade lite, men tyvärr så var inte humöret på topp då Lovisa började med att få hög feber. Som tur var så erbjöd sig farfar att stanna på hotellet med skruttan, så de hon fick ta det lite lugnt. Rasmus lyckades såklart stoppa handen i kokhet olja, vilket resulterade i stora blåsor på handen. Bevisar ännu en gång hur svårt det är som förälder att se alla faror som finns! Vi hade tagit oss till ett spa, medans de andra är på behandlingar sitter vi andra kvar i lobbyn. Rasmus traskar runt och tittar. Plötsligt så börjar han gallskrika, tror först att han klämt handen, men sen när jag tittar närmare så förstår jag.....bakom soffan så har han stoppat handen i en skål med doftolja, under står ett värmeljus så den var verkligen kokhet....stackars liten. Då känner man sig rätt hjälplös som förälder, i ett annat land där det dessutom kan vara svårt med språket. Som tur var så var Note med och kunde guida oss till närmaste apotek. Efter ett par jobbiga timmar så var det värsta över tack vare salva och alvedon.

Men tänkte nog först att vad ska det här bli för semester, feber och blåsor.....började ju liksom inte som vi tänkt oss. Men sen var det verkligen underbart och tur var väl det!

Efter ett par dagar så drog vi till Hua Hin och bodde på ett jättefint spa, Putahracsa. Helt inrett i vitt och mörkt trä, den här bilden är tagen där.

Sen drog vi vidare till Koh Chang, där vi spenderade de sista 12 dagarna. Bodde på ett helt underbart ställe, Klong Prao Resort. Långgrund härlig strand och en jättebra restaurang.

Rasmus verkligen älskade det thailändska livet, man kunde gå naken eller med väldigt lite kläder, det fanns alltid nån snäll thailändare som ville leka eller bära och det fanns glass och god mat.....vad mer kan man önska??

Lovisa var lite blygare men efter en vecka så hade hon också kommit in i det och var ofta med lillebror och busade med serveringspersonalen eller tjejerna som masserade.

Men nu är det som sagt tillbaka till snön, kylan och vardagen som gäller. Har börjat skola in Rasmus hos dagmammann och det går jättebra! Känns skönt att man inte behöver oroa sig över det iaf, nu är det bara jag som har ångest för att jobba igen, men men....

Nej, nu ska jag åka och hämta skruttarna, men först ska jag förbi svärföräldrarna och låna deras tvättmaskin. Hade en liten after eight incident här igår. Mutade barnen med varsin igår och på nåt mystiskt vis så hamnade den i soffan, så nu är det tvätt av överdragen som gäller!

Kramar

Linda