Stockholm -snart kommer jag!

Whoa, jag är så glad!! Jag har fått praktik på DN! Mitt förstahandsval av de fyra sökta! Det är en sån sjuk lättnad, de senaste veckorna har varit så stressade pch pressade för alla i min klass. Vi har sänt direktsända nyheter i TV varenda dag, vi har sökt praktikplatser, valt specialkurs och hetsat ganska mycket över allt och alla hela tiden. Men nu är jag så glad över att kunna andas ut, det känns superbt. Jag är sjukt glad att få vara på DN och ser jättemycket fram emot att vara i Stockholm i höst. Jag gissar att jag kommer att bo i Göteborg sen "när jag blir stor", men eftersom jag bott här i hela mitt liv känns det så skoj att flytta till Stockholm bara ett tag sådär.

Stockholm är så trevligt och jag är säker på att vi kommer trivas tillsammans. Och Sofia bor ju där! Åh, det kommer bli så bra, så bra, så bra.

Jag var på en intervju idag på Sveriges Radio Göteborg också. Det var hur fint som helst, världens flashigaste hus och enormt trevliga människor. I eftermiddags ringde de och sa att jag fick platsen, och då fick jag faktiskt världens beslutsångest. Trots att SR var mitt fjärdeval och DN mitt första. Det är kanske troligare att jag i framtiden vill jobba på SR Gbg än på DN, men samtidigt är DN världens bästa merit. Man kan inte säga nej till det. Och Gbg är smidigt på många sätt men Sthlm är nytt och lite kul. Dessutom ska jag ju jobba med radio i sommar så jag kommer få massa go radioerfarenhet då...
Jag tog världens längsta lunch med David i en mysig källarrestaurang och sen åt vi årets första mjukglass i vårsolen på bryggan vid paddan-båtarna. Och efter det kände jag att jag faktiskt vetat hela tiden att det är till DN jag helst vill. Jag ringde radion, som till min Stora Lättnad sa att jag absolut inte stänger några dörrar hos dem, utan tvärtom är välkommen att höra av mig så fort jag är intresserad av att vara där. De sa att de tyckte att jag gjorde rätt som tog DN...haha. Lättnaden just nu är därmed helt enorm.

Det vill gärna bli bra. Otroligt bra. Livet funkar så verkar det som.

Press i pressen.

Idag har jag varit på praktikintervju på GP, och sedan varit programledare i direktsänd TV. Rätt mycket stress för en och samma dag, men det var väldigt skoj. Jag trodde att jag skulle bli nervös inför sändningen men det blev jag absolut inte, kanske för att min programledarkollega Erik var så cool. Vi genomförde en bra sändning allihop och det var himla skoj!

Snart är 4 veckors TV-sända nyheter över och det ska bli lite skönt. Men det är faktiskt kul att få göra något i skolan som ändå är "på riktigt" (även om Öppna Kanalen kanske inte ska kallas "riktig"... en kanal som oftast kapas av religiösa galningar och som trots att de når 250.000 hushåll förmodligen inte har särskilt många tittare).

Nåja, våra nyhetsprogram är ju bra i alla fall. Hehe.

Vad gäller GP är det ju jättekul att vara kallad på intervju, men de andra tre som hittills också blivit det är helt otroligt duktiga och jag tror att vi har ungefär samma chans allihop, att knipa en av de två praktikplatser som finns. Det känns skönt att konkurrera med så bra folk ändå, då blir man ju inte lika knäckt om det blir ett nej. Det som talar till min fördel är definitivt att jag varit på Utland på kortpraktiken och att det gick så bra där. Det som talar till min nackdel är nästan samma sak: de vill eg inte ha nån som är så nischad på utrikes eftersom de i princip aldrig nyrekryterar till den redaktionen. En tjänst var 10:e år, och då brukar det gå till någon medelålders man som jobbat som korre och med utrikesjournalistik i ungefär trettio år. Där är man ju körd. Jag hoppas att de på GP förstår att jag såklart KAN tänka mig lokaljournalistik också, och att de väger in att jag faktiskt fick skitmycket eget ansvar på Utland.

Hjälp. Lite nervös är jag nog.

Hej igen.

När det är stiltje på bloggen i många dagar kan man lätt tro att det inte händer nåt skoj. Men det gör det. Till exempel har jag varit i Stockholm på en ypperligt härlig familjehelg som vi har varje år med alla mina kusiner. Vi shoppade lite, gick på Cosmonova, spelade spel och åt massor av mat. Mmm. Min släkt är go.

I övrigt har jag haft fullt upp med lite allt möjligt. Under påsken maratonjobbade jag hela helgen och förra veckan höll jag på att gå under av stress över alla val vi står inför hela tiden i skolan. Jag satt uppe till 4 i torsdags och filade på prakikansökningsbrev (efter den naturligtvis oerhört livsviktiga måndagspokern, som nu är på torsdagar). Blir spännande att se vart jag hamnar i höst, på praktiken. Den kan bli här i Göteborg. Det kan bli Stockholm. Vilket som känns ju riktigt fint, det kryllar av plus vilket det än blir. Som i "allt blir lättare om det blir här i Göteborg. Jag har en lägenhet, alla mina vänner och ett nytt gymkort som man inte kan frysa" eller "Stockholm är ju skittrevligt och hur ofta har man möjligheten att bo på en ny plats ett par månader, bara sådär? Dessutom bor Sofia i Stockholm och jag gillar tanken på att bo någon annanstans ett tag". Ja, ni ser, bara fina alternativ.

I morgon ska jag fiska havsöring. Det är premiär, både för mig och för havsöringen.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

GP-praktiken är över. Det känns 1. Tråkigt, för det var så jävla roligt. 2. Roligt, för att det gått bra och för att jag trivts.
På måndag börjar skolan igen, vilket känns lite märkligt faktiskt. Men kul. Jag saknar alla, jag saknar att ha ett slappare schema, och jag saknar den halvgoda kycklingbaguetten från skolcafét. Det ska bli intressant att se om vi alla nu har blivit lite, lite journalistigare än vi var tidigare.

Här kommer på beställning några länkar till det jag skrivit. I morgon och på måndag publiceras några fler grejer, om hindunationalister i Indien och om afrikanska mästerskapen i fotboll.

18 januari: Översvämningar hotar södra Afrika
Mocambique, Zimbabwe, Zambia.
De senaste veckornas ihållande regn och oväder har orsakat kraftiga översvämningar i södra Afrika. Hus och odlingar spolas bort och krokodiler förs med vattenmassorna in i tättbefolkade områden, där de dödat flera människor.

16 januari: Kolleger hedrade död reporter
Afghanistan.
Artikeln handlar om efterspelet efter talibanernas senaste attack i Kabul (där en norsk journalist dödades) och om hur den blomstrande opiumhandeln finansierar talibanernas väpnade uppror och korrumperar den afghanska statsmakten.

15 januari: Har kämpat i över 40 år
Colombia.
Bakgrundsartikel om den colombianska Farcgerillan. En kortare "Detta har hänt"-text för dem som inte är insatta i landets kidnappningsdramatik och i alla politiska krusiduller den orsakat.

15 januari: Nu ska Clara Rojas lära känna sin son
Colombia.
Clara Rojas som släppts ur Farcgerillans gisslan efter sex år i fångenskap har återförenats med sin treårige son, som togs ifrån henne när han var 8 månader. Fadern är en av Farcrebellerna. Gerillan hade lovat att släppa honom i december enligt en uppgörelse med Chávez, men Colombias regering upptäckte att Farc inte hade pojken, utan hittade honom på ett barnhem i Bogotá. Där han återförenats med sin nu frisläppta mor.

12 januari: Hugo Chávez stora triumf
Colombia/Venezuela.
Frigivandet av Clara Rojas och Consulo Gonzales som suttit gisslan i djungeln hos Farcgerillan i sex år, blev en stor framgång för Chávez som agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen. Colombias president Uribe har tidigare anklagat honom för att försöka föra gerillan till makten i landet.

11 januari: Sex år som gisslan är över
Colombia/Venezuela.
Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan sex år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

9 januari: Aborter stridsfråga när Latinamerika går åt vänster
Latinamerika (Uruguay, Bolivia, Brasilien, Colombia, Mexiko, Nicaragua, Chile, El Salvador).
Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar.

8 januari: Något är ruttet i Italien
Italien.
Artikeln handlar om sopkrisen i Neapel, där maffian har under årtionden dumpat giftigt industriavfall i regionen så att soptippar svämmat över. Nu är krisen akut och staden badar i 110.000 ton sopor. Giftig gas sprids i området när människorna börjat elda sopbergen.

Lite trevlig helgläsning :)

Här är min artikel från i onsdags. Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar. Väldigt spännande, läs den! :)

Här min artikel från igår. Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan fem år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

Idag skriver jag uppföljning om Farcgrejen. Deadline är om 90 minuter för då ska jag ta färjan till Danmark för att hjälpa Sofia, som ska bli svensk igen, att flytta. Eftersom Stena Danica gick på grund igår (!) ska vi åka klockan 16 istället för klockan 19. Lätt stressad nu... Men det är väl sånt man ska klara som riktig journalist. Nu kör jag!

GP Utland, wanna marry me?

Jag ÄLSKAR att vara på GP Utland. Det är verkligen en drömarbetsplats, det har jag förstått efter de här tre dagarna! Det är så otroligt roligt och spännande och man får göra roliga jobb och får stor frihet över det man skriver och ÅH, vad jag är glad.

Jag som inte ens trodde att dagspress var kul. Så fel man kan ha. På Utland skriver de ju om vansinnigt intressanta och angelägna saker och gör fantastiska reportageresor! Idag satt jag inne på Marina Malmgrens fotofyllda kontor och hon berättade om resan hon gjorde till Tschad i november. (Bilderna ovan är hennes, därifrån) Hon berättade om jeepfärder, om flyktingläger med tiotusentals flyktingar och om hur hon fick flyga i läkare utan gränsers lilla propellerplan tvärs över landet. Det hela låter väldigt spännande. I december var hon i Thailand och nu ska hon eventuellt till Pakistan i februari och bevaka valet. En inte helt trist yrkesvardag :)

Här är min artikel som publicerades idag. Jag måste erkänna att det var hemskt kul att se sitt namn i tidningen, och speciellt som artikeln var så stor och på mittuppslaget. Sånt här är man ju då rakt inte van vid!
I morgon kommer en text som kartlägger vad som hänt de senaste åren med latinamerikanska länders abortlagstiftningar. Den är väldigt väldigt spännande faktiskt, tycker jag förstås själv eftersom jag valt att skriva om det. :)

Jag har ett eget skrivbord så det så :D

Första praktikdagen är klar, och det känns otroligt bra eftersom 1. förstadagar alltid är hemska och 2. förstadagen inte var hemsk, utan jätterolig!

Den började med att jag fick vänta i GPs foaje en halvtimme, i en röd fåtölj, innan utrikeschefen kom inflängandes med andan i halsen. Han mumlade något i hissen upp om "journalistikens rolls royce" och sa sedan "sätt dig där, jag ska på morgonmöte nu, har bråttom, ses sen!". Försiktigt satte jag mig ner vid min lilla workstation med en dator och penställ med en massa olika pennor i. Jag tittade mig nervöst omkring, låtsades fingrandes på telefonen att jag var en riktig journalist och bet lite i en av pennorna. Jag hann även konstatera att unga killar och medelålders kvinnor är sådana som säger hej och välkommen. Unga tjejer och äldre män gör det inte. Popklädda Vikarie-Jonas från nyhetsredaktionen var hjärtligast av dem alla, och en av få som saknade måndagsmorgonstonefacet, hann jag tänka. Sedan kom bossen tillbaka. Då tog han sig tid med mig och vi satt och pratade länge och väl vid ett runt bord med en ny röd fåtölj, fast en annan stort, utanför hans kontor. Han berättade om sina visioner för utrikesjournalistiken, och han bjöd på många anekdoter från sina resor. De handlade om journalistkonversationer i hotellbarer och om en vild jeepfärd genom Nicaraguas inre, då han och en fotograf med ett journalistigt namn skulle träffa Contras någonstans i djungeln mitt i den nicaraguanska revolutionen. Och om mycket annat. Spännande.

Någonstans där nämnde jag att Nicaragua är mitt absoluta favoritland och att jag är intresserad av hela Latinamerika, som ligger nära mitt hjärta. Det var ett smart drag. Då sa bossen nämligen, till min stora förvåning: "men skriv något om Latinamerika då! Nåt du tycker är intressant". Jag blev alldeles paff. Jag har fått helt fria händer och får skriva om vad jag vill. Hur roligt som helst! Det är ju min dröm! Jag är så glad! Aaah!

Jag satte mig och funderade över vad som är tillräckligt intressant för att skriva om, tillräckligt aktuellt för att skriva om, men samtidigt inte dagsfärskt eftersom det ska in på onsdag. En stund senare smög jag in till bossen och sa att jag ville skriva om abortlagstiftningarna i latinamerikanska länder och om hur utvecklingen sett ut det senaste året angående det, och angående andra sexualpolitiska tendenser. Chefen gillade min idé så nu håller jag på med en artikel om det. Det känns bisarrt, men väldigt kul, att få skriva en riktig artikel om något jag själv "hittat på".

Heja Utlandsredaktionen!

Ringa?

I morgon börjar jag min tvåveckorspraktik på GP Utland. Det ska bli ganska spännande och förhoppningsvis även roligt. Då jag inte hunnit få något svar på mitt "vilken tid ska jag komma?"-mail vet jag inte när jag börjar, men jag tänker mig kvart i 9. Det är väl en normal tid att komma? När jag frågade ett par av klasskompisarna, visade det sig att samtliga ringt och talat med sina redaktionschefer i telefon. Det är såklart så man gör! Jag hade helt glömt bort att det finns telefoner och tanken att ringa dem och fråga slog mig faktiskt aldrig. Nåväl. Hoppas de är redan på förhand förtjusta i en praktikant som de bara haft e-mail-kontakt med. Och att de ger mig roliga uppdrag och kanske skickar mig på en tvåveckorsresa till Georgien, eller så. Nej just det ja, Jan Arell är redan där.

I själv verket kommer jag förstås vara oerhört tillfreds om jag får sitta vid en dator på utrikesredaktionen och skriva om lite byråartiklar till eget material och sätta mitt namn under. Bara det är ju faktiskt jätteroligt. Och jag tänker absolut inte bli nervös.