ESSÄ. På ett torg i centrala Rom har någon lämnat 100 000 euro. Förbipasserande välkomnas att ta för sig. Men den som tar av kontanterna får också veta att de pengar som lämnas kvar kommer att skänkas till välgörande. Till en organisation som betalar sjukhusräkningar för fattiga familjer i Rom. Förbipasserade ska inför andras åsyn tvingas visa sig som giriga eller generösa.
Detta sociala experiment i människligt beteende är en del av konstverk som filmskaparen Ruben Östlund skulle genomföra i samarbete med ett italienskt galleri. Han berättade tidigare under sommaren för tidningen Screen Daily om projektet som skulle ha iscensatts i höstas. Men galleriet ansåg att idén var kontroversiell. Han fick höra att ”pengarna skulle försvinna den första dagen”.
Att galleriet förhöll sig skeptiskt borde inte förvåna. Vi lever i en tid där politiken kretsar kring vad var och en kan vinna snarare än vad vi gemensamt kan förlora. Men forskning visar att pengarna mycket väl skulle kunna bli kvar. De flesta av oss hyser nämligen motsägelsefulla föreställningar om vår egen och andras moral. Vi saknar förtroende för våra medmänniskor, men betraktar oss själva som altruister. Detta fenomen brukar beskrivas som pluralistisk ignorans.
Nyligen genomförde ett par tyska beteendeforskare en undersökning av mänskligt samarbete med individer i 125 länder. Varje deltagare parades slumpmässigt ihop med en okänd person och tillsammans fick de fatta beslut om att samarbeta eller inte i en klimatrelaterad fråga. Den som valde att inte samarbeta fick en utbetalning på 100 dollar, medan de som samarbetade bara fick 70 dollar. Ett ömsesidigt samarbete möjliggjorde däremot en donation på 400 dollar till klimatrelaterade åtgärder.
Studien gav en illustration av vår samarbetsvilja och beredskap att göra uppoffringar för det gemensamma, men också vår krassa uppfattning av våra medmänniskor. Det vara hela 69 procent av deltagarna som valde att samarbete. Däremot trodde endast 47 procent att andra skulle samarbeta.
Pluralistisk ignorans har noterats i studier om män som underskattar andras mäns önskan om att ta familjeansvar, liksom om vita amerikaner som överskattar motståndet mot etniskt blandade bostadsområden. Samma tyska forskargrupp har visat att hela 69 procent av världens befolkning säger sig vara villig att avstå en procent av sin inkomst för att begränsa klimatförändringen. Men enbart 43 procent tror att andra är lika altruistiska. En svensk undersökning visade att endast 29 procent av de tillfrågade ansåg att politiken bör prioritera låga bränslepriser framför klimatåtgärder. Samtidigt trodde hela 53 procent felaktigt att detta var den dominerande uppfattningen bland andra.
Vi tror felaktigt att andra agerar efter ett genuint egenintresse medan vi själva upplever oss som offer för omgivningens förväntningar.
Människor tenderar att anpassa sig efter vad de uppfattar vara den dominerande normen. Vi tror felaktigt att andra agerar efter ett genuint egenintresse medan vi själva upplever oss som offer för omgivningens förväntningar. Samtidigt är det lätt att misstolka varandra när politiker och medier ständigt underblåser föreställningen om en egoistisk allmänhet. Vem kan egentligen tro att en majoritet skulle vara beredd att skänka en procent av sin inkomst för klimatåtgärder när svenska politiker tävlar om att sänka skatterna på bensin och diesel? Vi förleds att tro vi är omgivna av giriga egoister.
Men sociala missuppfattningar går att korrigera. Som en sista del av studien av socialt samarbete gav forskarna en grupp av deltagarna information om hur många i deras land som faktiskt upplever oro inför klimatförändringarna. De som fick insikt om vad andras tycker blev tydligt mer benägna att samarbeta. De fick en mer tillitsfull uppfattning om sina medmänniskor.
Om Östlund får genomföra sitt konstprojekt kan han kanske bidra med insikter om mänskligt beteende. På ett öppet torg kan generositeten och medmänskligheten bli synlig och därmed en norm som var och en agerar efter. Han har själv uttryck att han ”tror mer på människors generositet”. Kanske behöver vi inte bevisa att de flesta människor värnar om sina medmänniskor och om vår planet. Men vi behöver inspirera fler till att ge uttryck för dessa värderingar.
Av Daniel Lindvall
Daniel Lindvall är sociolog och skribent.