REPLIK. Tobias Andersson (SD) och Josef Fransson (SD) menar att en växande byråkrati och ett omfattande skatteslöseri är argument för inrättandet av en ny ministerportfölj – en effektiviseringsminister.
Enligt dem är en sverigedemokrat bäst lämpad, eftersom SD ”är det enda partiet utan täta band till myndigheter och statliga bolag”.
Idén med en effektiviseringsminister är i grunden bra. Ansvarsfullhet med skattepengarna är en statlig dygd gentemot folket. En översyn kan frigöra reformutrymme samt stärka välfärdens kapacitet och förtroende.
Förslaget påminner om liknande projekt i andra länder, exempelvis Argentina, men också USA, där Trumpadministrationen etablerade ett inofficiellt effektiviseringsdepartement – Department of Government Efficiency (Doge) – i januari 2025.
Kritiker menade dock att organisationens tillvägagångssätt var problematiskt, och fungerade som ett sätt för administrationen att rensa ut illojala tjänstemän.
Myndigheter och statliga program som länge varit måltavlor för den amerikanska högern drabbades. Effektiviseringsprojektet hade en tydlig ideologisk agenda och blev ett verktyg för administrationens bredare kulturkrig.
Doge lades officiellt ned den 4 juli. Exakt hur omfattande besparingar man gjort är oklart.
Att Sverigedemokraterna tycks ha hämtat internationell inspiration är ingen djärv gissning. Om partiet har som syfte att göra samma sak som i USA är dock inte givet. Men när SD motiverar partiets lämplighet för uppdraget med att man saknar ”täta band” till myndigheter, snarare än kompetens i sakfrågan, antyder man att myndigheterna i sig utgör ett politiskt problem.
Därför undrar jag: handlar detta främst om effektivisering, eller är det i själva verket en dimridå för att förändra myndigheternas arbete utifrån en ideologisk kompass?
I dag menar man att kompassen pekar åt S – är syftet att den i framtiden ska peka åt SD i stället?
Av Max Bundell
vice ordförande Geijerska studentföreningen