Sluthandlat?

Jag har mina kläder utspridda lite här och var i mitt hus eftersom jag har begränsat med plats. Jag har en dröm om att bygga en ordentlig klädkammare eller walk-in closet men det är ett projekt för framtiden. Nu försöker jag dock ordna en lösning i källaren där jag samlar alla kläder och får till en vettig förvaring. Superbra med ny förvaring men mindre bra att när alla kläder samlas på en plats då inser jag hur otroligt mycket kläder jag har. Vid senaste räkningen räknade jag in 195 klänningar vilket faktiskt är en helt galen mängd klänningar. Vid årsskiftet bestämde jag mig därför att ha ett köpstopp under 2020. Jag hade ett köpstopp under 2017 med fokus på att helt sluta köpa nytillverkade kläder. Även i början av förra året hade jag ambitionen om ett köpstopp men det rann ut i sanden under sommaren trots en bra start genom bland annat utmaningen Aktivera garderoben 

Jag är som mina 195 klänningar avslöja mycket förtjust i klänningar. Fast hur förtjust en än är i något finns det ju en gräns i hur mycket som faktiskt får plats. Förra våren funderade jag över rimligheten i 175 klänningar och nu är det ännu fler. Att bygga ut huset för att få rum med fler klänningar är inte riktigt rimligt. Min bestämda åsikt är att kläder ska användas snarare än att förvaras. Alltså har jag gett mig själv två utmaningar det här året. Den ena är att ha ett köpstopp på nytillverkade kläder samt att även mycket sparsamt köpa second hand. Att även på loppisar och Tradera ställa mig frågan om jag verkligen behöver plagget jag tittar på. I praktiken ett köpstopp även när det gäller second hand men ett lite mjukare sådant. Skulle en fantastisk vintageklänning dyka upp och jag konstaterar att jag har användning för den då ger jag mig själv fortfarande möjligheten att köpa den. 

Planen för året är dock att verkligen aktivera garderoben och använda det som redan finns där. Att vara kreativ och hitta nya kombinationer och möjligheter. Dessutom ska jag göra en ordentlig genomgång av alla kläder nu när jag gör i ordning källaren och se vad som kan rensas ut. I en rörig garderob är det lätt hänt att det finns både ett och flera plagg som aldrig används och som jag troligen inte kommer använda heller. För varje plagg borde följande frågor ställas: när använde jag plagget senast? passar plagget, är plagget helt? tycker jag om plagget och kommer jag att vilja använda det igen? Självklara frågor egentligen men min erfarenhet är att mycket får vara kvar i garderoben trots att det inte använts på länge och att en kanske inte ens tycker om det. Det är lite mer utmaning att aktivera den egna garderoben istället för att köpa något nytt. Det som redan finns i garderoben ger ju inte samma lyckopåslag som ett fint loppisfynd eller för den delen något nytillverkat. Fast varje plagg finns ju i garderoben av en anledning och då borde ju egentligen varje plagg framkalla glädje. Om inte, då är det ju ett enkelt plagg att sortera ut och skicka vidare i klädkretsloppet. Antingen till klädbytardag, loppis eller Tradera.

När januari närmar sig sitt slut och hittills har det gått alldeles utmärkt att ha köpstopp även på second hand för min del.

Övre raden från vänster: 50-tals dröm köpt i Dublin. Skor fyndade på Tradera, Klänning och kofta även de traderafynd.

Mittenraden: sommarvintage som jag märkligt nog loppade i min egen loppis bland de saker Regina sålde. Klänning som är ett nyköp men hängt med i många år, koftan är samma som bilden ovan.

Nedre raden från vänster: ett genomtänkt nyköp i höstas som redan använts flera gånger. Nyköpt klänning som hängt med i flera år och varit med på kongresser, hundraårsjubileum. Klänning och skor köpta på Tradera och en nyköpt kofta som hängt med i flera år.

Vid havet i solen

Det nya året presenterade sig på bästa sätt med strålande sol. Regina, Sophie och jag hade bestämt oss för att ta en promenad längs Maltes stig i Munkedal och även passa på att ha årets första picknick. Det är verkligen en vacker promenadväg och än bättre en dag då solen inte bara skiner utan också värmer. Det var många som i likhet med oss tänkt samma tanke och längs stigen passerade vi många som promenerade eller som stannat för att fika.

Maltes stig, god mat och fina vänner

Mat smakar i min mening alltid bättre utomhus. Om vintern blir en snabbt kall när en sitter och äter och då är det bra med varm mat. Så det första jag gjorde i morse var att koka en linssoppa med smak av curry. Soppan hälldes på två termosar och sen var det bara att äta och njuta när vi kom till en lämplig picknickplats. Det hann bli lite kallt i solen medan vi åt soppa och sedan drack en kopp kaffe men omgivningen gjorde det svårt att slita sig. En perfekt stund i det enkla, allt som behövdes var en promenad, vänner, lite sol och något gott att äta.

Utsikten från vårt picknickbord

När vi till sist begav oss mot parkeringen för att åka hem var mina tår genomfrusna men hjärtat varmt och lätt. En stund i solen gav löfte om våren och om många fina dagar. Det nya året har verkligen visat sig från sin bästa sida och jag tänker noga räkna de goda stunderna.

Nyårsförhoppningar

Jag brukar inte avge nyårslöften utan tycker egentligen att de är lite fåniga. Varför vänta in ett nytt år för att börja med något nytt brukar jag tänka. När jag nu blickar bak och ser åren 2016 och 2015 är det lätt att konstatera att det har varit två svåra år. Just idag är det två år sedan min pappa gick ur tiden och jag har fortfarande svårt att vänja mig vid att han är borta. Jag har förlorat andra människor jag har älskat, men förlusten av en förälder verkar vara svårare att hantera. En förälder är ju en del av min egen historia, en människa som är själva orsaken till att jag finns. Det är ju inte bara min far jag har förlorat utan någon som mindes mig innan jag själv kunde minnas. Någon som såg mina första steg och fanns med mig från den första dagen. Det här har fått mig att tänka på nyårslöften fast istället vill jag sätta nyårsförhoppningar, vad vill jag med året 2017? Den första förhoppningen är enkel, jag vill att livet skall vara mindre tungt. Samtidigt får jag dåligt samvete över att ens tycka att livet har varit tungt under de senaste två åren. Jag lever ju i fred och frihet och behöver aldrig bekymra mig över om jag har mat nästa dag eller en plats att sova på. Jag tror det där är en viktig insikt att bära med sig, särskilt de dagar när en tycker att livet är svårt.

Så min förhoppning för 2017 är att det skall vara ett år fyllt med glädje! Ett år då jag utmanar mig själv att våga testa nya vägar. Livet är egentligen ganska gott redan som det är, men det är så enkelt att fokusera på det svåra istället för det lätta och det fina. Märkligt hur människan är konstruerad egentligen. Jag har tidigare skrivit om att det är en av anledningarna till att jag är så förtjust i Instagram eftersom där finns alla de fina glimtarna i livet samlade, ett enkelt sätt att affirmera helt enkelt. 2017 väljer jag att prioritera glädje och sådant som är gott i livet. Det kan låta enkelt men det innebär också att jag måste bli bättre på att välja bort sådant som stjäl energi både vad gäller människor och aktiviteter. In med det positiva, ut med det negativa och jag tror att 2017 kommer att bli ett alldeles strålande år!

Känner mig förhoppningsfull inför det nya året och tror att det blir ett spännande år!