Behöver er!

Det här med att frilansa innebär verkligen ett virrvarr av känslor kan jag tala om. Ofta är det fantastiskt, ibland stressande och då och då ångestladdat. Jag känner ingen som frilansar som inte pendlar lite mellan hopp och förtvivlan. 

Dock måste man säga att upp-sidorna av det hela är väldigt mycket upp, till exempel när man får resa. Resa i jobbet måste ju vara världens bästa grej. Och därav detta inlägg: jag vill ha lite tips av er. Ni vet ju redan att jag ska till Japan om en dryg månad, men först (nästa vecka) åker jag till London på reportageresa med en jätteduktig fotografvän som heter Linn.

Så snälla ni, var nu mina guider och ge mig era bästa Japan- och Londontips! Ös på för glatta livet så blir jag så glad så glad. Alltifrån turistgrejer av slaget "det finns ett jättehärligt café på den här adressen" (eftersom jag hoppas på att hinna turista en liten gnutta också, även om det kanske inte är så troligt) till diverse fenomen som "en skojig sak med Japan är att de kör sina hundar i barnvagnar" (för alltså de GÖR tydligen det!).

Allt är av intresse, okej? Okej. Tusen tack på förhand!

(PS. Och tack också för alla intressanta svar och tankar på förra inlägget.)

Länkkärlek: Heja Abbe

Mera bloggtips: Heja-Abbe, som skrivs av Abbes pappa Gunnar.

Det här är ju en väldigt känd blogg, de allra flesta av er känner säkert till den redan. Men jag tipsar ändå, utifall att någon enstaka kan ha missat den. 

Heja Abbe handlar om Abbe som har ett medfött hjärtfel, och allt vad det innebär. Den handlar också om storebror, och om mamman. Mest av allt handlar den om kärlek. 

Abbes pappa verkar vara så full av kärlek att det bara svämmar över, och man dör lite av finhet när man läser hans inlägg. Ibland handlar de om svåra saker, om att ha ett sjukt barn, om rädslan och sorgen. Ibland handlar den om helt vanliga saker, om vardagen. Men det som skrivs är alltid ärligt och innerligt och kärleksfullt. 

Som extra grädde på moset tar Abbes pappa härliga bilder, här är de allra senaste han lagt upp:

Länkkärlek: Onekligen

Dagens bloggtips: Onekligen-Lisa.

Jag har läst Lisas blogg i flera år nu, hon är både rolig och begåvad. Tillsammans med Gustav har hon två roliga och gulliga ongar. Den ena -Svante- är ganska ny, så han säger inte så mycket än. Men Rufus som är (och nu gissar jag) 3 år levererar fantastiska kommentarer dagarna i ända. Tex den här:

"MAMMA! JA VAKEN NU. JA VILL GÅ UPP."
"Mhmm."
"DU VILL GÅ UPP OCKSÅ?"
"Mhmm, nej. Det vill jag inte."
"MAMMA! *suck* "INTE BJÅKA NU. DU HA EN GLASS?"

Lisa har skrivit en svinbra ungdomsbok som heter Det är så logiskt alla fattar utom du (ja, hon har lånat titeln av Säkert, bara en sån sak), hon har ett jättefint hem i Stockholm och ett kanske ännu finare torp i Småland och ändå blir man inte ens avundsjuk utan bara glad, för hon verkar vara en sån som förtjänar allt bra.

Den här bilden säger allt om varför jag gillar Lisas blogg. Den är fin, den är charmig och den är rolig. 

Länkkärlek: Colombialiv

(Det här med länkkärlek - mycket bra grej. Egoistiska Egon skrev fint om mitt Norgeinlägg häromdagen, och man blir ju jätteglad - tack för fina ord! Jag tänker tipsa er framöver om en massa bra bloggar jag gillar, tipsa gärna vidare om fler i kommentarsfälten. Bra bloggar förtjänar att läsas.)

Först ut: Annika i Colombia.

Jag har så mycket bra att säga om Annika, hon verkar vara en fantastisk person. Annika och jag "lärde känna varandra" för många år sedan på siten backpacking.se. Då bodde hon i Buenos Aires - en stad jag vekrligen älskar - och hon skrev alltid intelligenta och intressanta inlägg om världen i allmänhet och om Latinamerika i synnerhet. Vi blev så kallade internetvänner.

Min kille skrattar lite åt det ibland, när jag säger att vi måste åka och hälsa på Annika säger han "ah, din internetkompis menar du?", och ler.

Men ja, min internetkompis. Internetkompisar är mycket bra. (Ryktet säger dessutom att Annika och Oscar eventuellt kommer att flytta till Göteborg framöver - i så fall ser jag fram emot att omvandla henne till vanlig kompis och inte "bara" internetvän).

Nu bor Annika i Colombia, hon har alldeles nyligen gift sig med Oscar, de har blivit gravida med en liten knodd och hon har skrivit färdigt sin mastodontuppsats, som handlar om vad som hänt efter att Colombia för några år sedan legaliserade abort i vissa fall. Sådana intressanta frågor är också vad Annika jobbar med på heltid, på ett forskarinstitut som främst sysslar sociojuridisk forskning inom demokratifrågor, mänskliga rättigheter och andra relaterade ämnen. SPÄNNANDE, som ni hör.

Om detta och mycket annat skriver hon i bloggen Colombialiv. Jag älskar mixen mellan politik, berättelser om hur det är att som svensk bo i Bogotá (och tex tvingas duscha i en "elektrisk dusch"), och andra vardagliga betraktelser i största allmänhet.

Läs, läs!

(Annikas gamla blogg Vida Latina, hittar ni här.)

Heja Abbe!

Häromkvällen tittade jag på bloggalan. Många verkar tycka att det är löjligt att det finns en sådan, men jag håller inte med: bloggar är ju ett jättespännande fenomen som jag inte alls tror att vi sett peaken på ännu. Framför allt är det ju häftigt hur vanliga människors åsikter plötsligt blir en del av den svenska mediabilden (även om såklart inte alla bloggare alls strävar efter något sådant, vilket heller inte behövs). 

Hur som helst, åter till bloggalan. I en av kategorierna, "Vardagsliv och fritid", var min favoritblogg med: 

HEJA ABBE

Jag har läst den hur länge som helst, för att man helt enkelt blir så glad av den. Bloggen skrivs av en pappa till två små grabbar varav den yngsta -Abbe- är hjärtsjuk, och den är fantastisk och full av ärliga beskrivningar, vackra bilder och kärlek. Jag tänker mycket på alla barn jag jobbat med på Ågrenska, och på deras familjer, när jag läser.

Naturligtvis vann Heja Abbe sin kategori. Och det var den verkligen värd. Mitt tips: Kolla in den genast om du inte redan gjort det.

(Bilden har jag lånat från Heja Abbe-bloggen, och jag hoppas att det är okej för Abbes pappa)

Dagens genidrag på Eklandagatan

1. Sätta fast lakanet under bäddmadrassen med säkerhetsnålar, och sen på samma sätt sätta fast bäddmadrassen i resårbotten, så att den inte kan glida ner.

2. Laga skärp med superlim.

Mediastorm

Ett tips, en uppmaning, nästan en vädjan: Kolla in Mediastorm.
Det är sådan journalistik man vill göra. Sådan journalistik jag vill göra. En stor samling porträtt av människor och människoöden, vackert fotograferat, starkt filmat och ärligt beskrivet.

Jag sitter här och ryser.

Världens bästa uppfinning...

...måste vara det som jag nyligen upptäckt i hyllorna bland burkmajs och taccoskal: Vitlök på burk. Det är sant, det finns! Det är en ganska liten burk, den kostar inte mycket, och den innehåller ett vitt klet som motsvarar 50 stycken färdigmojsade vitlöksklyftor. Fullkomligt genialsikt, av så många olika anledningar:

1. Man slipper pressa vitlöken och störa sig på att halva klyftan fastnar i pressen som sen inte går att diska rent hur mycket man än försöker.
2. Vitlöken på burk är ju redan kletig och födelar sig jämnt i kycklinggrytan/köttfärssåsen/dipen. Man slipper då de vitlöksklumpar som blir resultatet då man på grund av metoden i punkt 1 valt att hacka vitlöken med kniv.
3. Man får lyxen att äta vitlöksberikad mat väldigt ofta, något man INTE får om man inte har vitlök på burk. För vem orkar ta till metoderna från punkt 1 och 2 särskilt ofta? Nej just det, jag tänkte väl det.

Seså, gå och köp!
=)

Soya; 2 spänn

I helgen har jag haft tre alldeles strålande upplevelser:

För det första har jag "lärt mig" att köra bil med automatisk växellåda. Alltså, jag VET att man inte kan säga att man "inte kan" köra med en sådan eftersom det bara är att gasa och bromsa, men jag har bara kört med manuell förut i alla år och fattade liksom inte riktigt vad jag skulle göra av högerarmen och vänsterbenet vid en chockartad omställning till automatikens under. (F.ö. gick det ju alldeles galant så fort jag bara satt mig i bilen, men det var ju det jag inte gjort förut; provat.) Vi gled fram genom ett soligt Göteborg i total samstämmighet, jag o den silverglittriga, ehum....volvon (?), som vi härligt nog fått låna i veckan. Lyx!

Upplevelse #2: T-Livs andra långgatan. Vilken övergrym matbutik det är! Vi var på Kellys igår med lite folk från klassen och käkade pizza och gjorde "music-quizz" (Tips Tips, mycket bra aktivitet på söndagkvällar. Billig öl o pizza för 40 spänn). När kön till toan blev gigantiskt lång sprang jag och Anne över till Kings Head och kissade där istället. Kingen är ju egentligen mycket trevligare. Och på vägen tillbaka passerade vi just T-livs: "Ghettopriser mitt i stan"-butiken som ligger snyggt inklämd mellan långgatans sexbutiker och kvarterspubar. Var tvungna att gå in. När vi sedan såg att man dels kunde köpa soya för TVÅ spänn, och baguetter för en krona styck, var det bara att shoppa loss. Roligaste matshoppingen på länge. Kan rekommenderas.

Upplevelse #3: Solen. Det är mars, men varmt. Solen skiner hela dagarna och tinar upp det ansikte som jag befarade hade stelnat i vinterns gråhet. Många går i shorts och t-shirt vilket ser rätt skojigt ut jämte dem som inte fattat att det blivit varmt och fortfarande har halsduk. Men sanningen är faktiskt att när man sitter i lä svettas man! Svettas!! Vilken kontrast till den här vinterna mörka och regniga tid...
Jag vill bara springa omkring i shorts utomhus, hoppa på gräset, äta glass och njuta av att UG-artikeln nu är inlämnad. (Vi satt och redigerade vår text till halv sex inatt. Oerhört bra jobbat, Anne, My och undertecknad =)). Hej Ledighet!