Funderingar på en nattbuss.

Jag är väldigt, väldigt beroende av internet. Det märker man inte minst vid ett tillfälle som detta: Jag kliver ombord på en nattbuss som jag vet saknar uppkoppling. Jag hör någon före i kön fråga "finns det wifi?" och som i slow motion klyver ljudvågorna från busschaufförens svar luften hela vägen fram till mina små hörselgångar. "Javiisssttt, det finns... Och eluttag under sätena...".

Den lyckan man känner då. Ganska så orimligt stor. 

Det känns som när jag var ute och reste på långresor och hittade ett internetcafé efter lång internetfrånvaro. Där satte man sig, med klibbiga lår som fastnade på plaststolen i hettan och ett elektroniskt surr i luften från alla datorer (tjockskärmar). Lösa sladdar, trasiga USB-portar och någon tam person med noll koll bakom disken. Man betalade en i lokal valuta mätt ganska hög summa för att få internetnjuta i en halvtimme och fick sen känna på paniken när internet ständigt stängdes ner för att det var dålig uppkoppling eller elavbrott. Och sen kom vågen av lycka när man lyckades kolla sin mail eller ladda upp nån bild eller två (ehe, eller tjugosex) på resedagboken. Den känslan har jag just nu, för att jag kan läsa bloggar och chatta med D under pågående bussresa som fanns det ingen morgondag. 

Ja, lättroad. 

Förresten, catcha upp med barndomsvänner-kvällen som den här kvällen utvecklades till innan själva nattbussandet var väldigt trevlig. Fikade först med Per som plockar in ungefär sjuhundra vuxenpoäng på att jobba på bank och ha hand om stora summor företagspengar. Förra gången vi sågs minns jag att han förklarade finanskrisen för mig och att jag kände mig som mycket iq-befriad person vad gäller samhällsekonomi, men att jag förstod finanskrisen efter hans mycket pedagogiska femminutersberättelse. 
Vuxenpoäng också till Karin och Anders, som köpt en lägenhet på Rådmanssgatan och renoverat den superfin. "Jag kommer aldrig köpa ett renoveringsobjekt igen någonsin", sa Karin. Men fint hade det blivit! De bjöd på middag och vin (igen, love it) i den sprillans nya snyggsnygga köket.

Just nu på nattbussen: Vi stannar och plockar upp mer folk. Alla som är vakna och har ett dubbelsäte tittar besvärat bort. Livrädda över att behöva dela sin plats på nypåstigna. Själv breder jag ut mig över båda sätena och ser väldigt upptaget ut med min dator och hoppas på att det ska hjälpa. Sällskap på buss undanbedes vänligt (?) men bestämt (!).