Dagens fönster ...

Från min namne kom det här fönstret (och ännu ett) seglande genom rymden. 

Eller genom någon kabel, kanske. 

Så här skriver avsändaren: "Hej Eisabet! Här kommer ett par fönster från Öland. Det ena på Sant Kankt Knuts kapell. Det fandra från ett ljuvligt boende i sjöbod i Skärlövs hamn. En plats att gärna besöka igen. Kramar och ha en fantastisk sensommar!"  

// Tack Elisabet! säger jag. 

Det andra fönstret kommer i morgon.

Onsdagmorgon ....

Två dagars "road-trip" eller bilutflykt, kan det bli någonting? Ja, det kan det  v e r k l i g e n!

Eftersom pv:s seglats med sin bror och deras gemensamma kompisar blev inställd, kom vi på tanken att köra till närliggande Västergötland och se oss omkring. 

I mycket var det bloggvännen, hon som tidigare kallade sig "sportiga jenny" (numera mitt liv som Jenny) boendes i Jönköping, som inspirerat. Ni vet, hon som ger sig ut på utflykter dels i närområdet, men även på andra ställen 

Hon har dessutom kontot jennys utflykter .., ja, ni ser! 

Så vi gav oss iväg i måndags och hade då bokat billigt boende i Vänersborg. 

Ett av stoppen blev i Åsle Tå (vilka namn det finns i Västergötland) där vi tittade på sju backstugor. Så väldigt intressant! Önskade så att barnbarnen fått se detta. Sju backstugor där människor levt ett hårt liv, kunde vi titta in i! Och vid varje stuga fanns ett anslag som berättade om vilka som bott i just den stugan och hur deras tillvaro såg ut. 

Rena historielektionen!

Detta var nog en av de finaste stugorna, oj, så enkelt och trångt det var i de flesta! 

Minns Elliot förundran över det gamla huset i High Chaparall från tiden då så många svenskar hade utvandrat och när han kom till bilen, så sa han att ..."farmor, det fanns många bord där i stugan!"

Vilket liv att leva i detta! 

Svårt att se texten klart här på bloggen, till stor del beroende på att jag har så dålig syn (jag vet, det finns optiker!) , men så här såg det ut vid varje stuga; så intressant!

Vad mer tittade vi på? 

Jo, dörren stod öppen till Torups kyrka där det samma dag skulle vara själaringning för den avlidna kvinnan Kerstin Saborini, så där tittade vi in, efter att pv inhandlat elva-kaffe-bröd på ortens bageri.  

Och vi åkte vidare .., besökte Varnhems klosterkyrka, den sanslöst annorlunda Habo kyrka .., 

körde bil genom ett landskap där skördetröskor var en vanlig syn på ganska och slingriga vägar och vi konstaterade att Västergötland är ett sååå vackert landskap. 

Eftersom jag inte äger förmånåga att fatta mig kort, så blir det stopp här. "Forts. följer i nästa nummer", som det brukade stå i tidningar förr i världen. Tack till grannen Annelie och Sonjas dotter Maria, vilka gav katterna mat!

Dagens fönster ...

Dyker ner i bloggarkivet och i augusti 2013, finner jag det här finurliga fönstret som speglar sig i en väckarklocka på Visingsö pensionat. Där befann sig då Turtlan och så här skrev hon: 

"Hej!

På Visingsö finns ett fint litet pensionat som heter just Visingsö pensionat. Så där fyra fem rum i ett vanligt större äldre hus med s t o r trädgård. En härlig frukost med nybakt och hembakt bröd.

Där på mitt sängbord stod den här fina väckarklockan. Tänk att hitta en sån fin gammal klocka sa jag, passar perfekt in i miljön. Det fanns också en fin gammal radio på rummet.

Där i klockan finns just fönstret i tiden.

.... sen imorse så såg vi att både klockan och radion var nya men i gammal stil....

Men vad gör det. Fint var rummet och pensionatet likaså! 

Rekommenderas!"

// Tänk, så bra att kunna göra ett svanhopp rakt ner bland alla fönster som kommit! Tack Turtlan!

Söndagkväll i soffan Ektorp ...

Tänker på vilken bra dag det här blev. Pv hittade felet till dieseleländet och kom hem tjugo kilo lättare. Så skönt för honom! Då visar det sig att det blir knepigt med gubbgänget som skulle med .., en ska på sin mors begravning och så är det någon slags "gubb-paddling" och bäst det är (eller sämst), så blir båten kvar här i Skallkroken. 

"Men jag lovar att hänga med på någon sväng till Torekov eller till Glommen och så hem igen dagen därpå ...", sa jag i ett försök att vara snäll. Nästa år - om allt är som det ska - kan vi ha katterna på pensionat och därmed vara borta längre. 

Å andra sidan har jag njutit omåttligt av detta att vara på hemmaplan. Att pyssla i trädgården, sköta om tomaterna som exploderar fram i växthuset .., att bada nere hos oss eller i Skallkroken .., och vi har haft gott om gäster och allt har varit trivsamt. Och jag trivs ju så innerligt bra med katterna! 

Bilden visar den lilla nässelfjärilen (här är MÄNGDER, MÄNGDER!) med ena vingen till hälften sargad/avriven . Den var här även i morse, men tyckts klara sig ändå. Det finns ju trebenta hundar och katter vilka fixar tillvaron bra, så kanske den här lilla krabaten också gör det. Och titta, så vacker, med den blå bården längs vingarna! Man kan i alla fall inte klaga på Moder Natur som designer.

Halmstad tur och retur ...

Först ett besök hos arbetsterapeuten för pv. Inte kan då någon människa klaga på bristande engagemang från sjukvårdens sida, vad beträffar att få igång hans rörlighet i de två sargade fingrarna på vänsterhanden. Den ordinarie terapeuten har semester och den nya tar det hela på allvar. Nu har han fått uppmaning att träna handen 1 gång i timmen! 

Medan han visar upp vad han kan, väljer jag att sitta i sjukhusfoajén, mest för att det kan vara intressant att se människor komma och gå (betänk att vi bor på landet ...), men det är skralt med den varan. Döm om min förvåning när jag plötsligt upptäcker friherrinnan som kommer gåendes mot mig! Så roligt! Hon har besökt ögonmottagningen och raskt avbokar hon färdtjänsten hem till Steninge och väljer att göra oss sällskap till Sonja. 

Vi har med oss kaffe och koppar, men en rar kvinna i personalen säger att "det bjuder vi på" och så kommer hon med såväl koppar som kaffetermos. Såå vänligt! 

All personal visar sig vara hit till landet invandrade kvinnor, men från olika håll och kanter. Om nu dessa skulle skickas tillbaka? Vem kommer i så fall i deras ställe? 

Ja, jag vet, jag har skrivit om det nästan var gång vi har besökt Sonja eller när man själv varit inlagd, men så är det ju; sjukvården skulle ju haverera utan alla dessa kvinnor eller män. 

Som så ofta sitter Sonja i "sin" fåtölj i dagrummet när vi kommer. 

Oj, så glad hon blir av att se Lena/friherrinnan!

I köket - som ligger i anslutning till dagrummet (ett av två)  - förbereder en gladlynt kvinna lunchen, som idag skulle bli korv stroganoff. Till kvällen vankas smörgåstårta! 

Och vid ett bord, lite för sig själv, sitter en man och pratar och gestikulerar .., och ideligen sträcker han sin högra hand mot någon som bara han ser. 

Och när vi sitter i dagrummet kommer en kvinna försiktigt tassande och frågar försynt om vi har en sax? 

"Nej, men jag såg en i köket", svarar jag. 

Aha .., hon drar lite i sin lugg och visar .., det är den hon vill klippa. Det kan jag säga redan nu, hamnar jag på ett boende, göm alla saxar, eller se till så jag inte får luggen i ögonen!

Så blir vi hos Sonja i en dryg timmes tid och vi pratar om boendet och att hur bra det än är, så kanske man saknar detta att sköta sig själv - eller mer att  r å  sig själv -. 

"Ja, precis ..!" säger Sonja.

Och detta att känna sig till besvär .., att ens barn till exempel nu får tömma ens tidigare boende .., den känlan får man nog lägga åt sidan. Livet går i en cirkel. 

Under många år är man förälder och tar hand om sina barn och under årens gång måhända även barnbarnen.. , så blir man äldre och rollerna förändras. 

Och pv berättar om den kommande seglatsen till Bohuslän, kanske tillsammans med sina bröder och andra "gubbar" och när Ulf (som drabbades av stroke och nu lever ensam) kommer på tal, leeer Sonja och säger att denne pojke har allt en alldeles särskild plats i hennes hjärta. 

"Ni vet, Ulf  föddes ju morgonen efter Göstas och mitt bröllop och Gunvor, (höggradigt gravid och syster till Gösta) och Viking var ju där på bröllopet, ja, det blev allt lite speciellt!" säger hon. 

Det var den 3:e november 1957.

Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin i hela mitt liv sett ett vardagsrum fyllt med fler prydnasprylar, tavlor, tidningsurklipp inom glas och ram ., än i frukostmatsalen på Albertsgården i Norra Häljaröd i Skåne. 

Kanske var det värdinnans mamma - hon som drev det hela från början - som åsetadkommit allt detta och så bara fortsatte Diana att driva det vidare i samma anda?

Hemtrevligt var det i alla fall, bland alla gäss och hundar i keramik eller porslin!

Ps. När jag lyriskt berättade om det här boendet som var så personligt, ja, för min syster i Australien, fick jag till svar. "Inte kan man då tro att vi är släkt! Aldrig att jag ville välja ett sånt boende, nej, jag föredrar stora, internationella hotellkedjor utan krusidull!" Läste och looog. Nej, vi är verkligen så totalt olika! Ds.

Dagens fönster ...

Det tredje fönstret som fångades under Turtlan och hennes M:s roadtrip, det är det här. 

Så här skriver hon: Hej!

"Här fångade håven ett fönster med tillhörande gardiner och ett större antal burkar.

Fönstret finns i Skärhamn på Orust närmare bestämt hos Styckens bageri och speceri. 

Vi köpte med oss några bullar men om man vill sitta där och dricka kaffe med tillbehör, så kan man sitta vid detta fönster."

//Tack Annica som tog dig tid! Så omtänksamt.