Den trädgårdsresan gick till ...

Det var länge sedan jag länkade till Trädgårdsfägring men nu ni, nu kommer en gigantisk lista över en del trädgårdar jag besökt under mina resor. Temat är nämligen "Den resan gick till ..." och då passar jag på! Alla röda texter är länkar till mina inlägg där jag skrivit mer om trädgården ifråga.

Här i landet har jag bland annat besökt Lars Ring och Jan Rundgrens koloniträdgård norr om Stockholm

och underbara Cat i Trelleborg, känd för många för sitt instagramkonto

för att inte tala om Annika Christensens trädgård en tidig vår

och den danska mästaren Tage Andersens Gunillaberg

I Italien finns den mycket speciella ön Isola Bella

och den ännu mer speciella Parco dei Mostri

I denna ljuvliga trädgård norr om Rom bodde vi en vecka

I Frankrike har jag besökt konst- och idéträdgårdarna vid slottet Chaumont

den magiska trädgården i Etrétat

Jardin d'Angelique, en favoritträdgård i Normandie, till minne av en förlorad dotter. Jag beskrev den i tre delar, den strikta delen, den romantiska delen samt sittplatser och gångar.

och en undangömd, nästan vertikal, trädgård under upprustning; Le Jardin d'Eden

Engelska trädgårdar är världsberömda, en av dem är Lost Gardens of Heligan

I  Somerset ligger Barrington Court

och Montacute House med sina formklippta häckar

Självklart har jag varit på Chelsea Flower Show några gånger, men inläggen kommer från olika fototeman så alla är inte så informativa

I Nederländerna börjar jag med besöket hos min guru, Piet Oudolf. Det var sista sommaren han visade upp sin privata trädgård och som jag njöt! Del ett och del två.

Men vi besökte också Mien Ruys makalösa och idérika trädgård.

2012 hamnade vi på Floriade, en gigantisk trädgårdsmässa.

En permanent trädgårdutställning med mängder, säger mängder av idéträdgårdar ligger i Appeltern. Här kan man utan att tröttna tillbringa många långa timmar. Jag fick dela upp mina bilder på tre inlägg:
Del 1, del 2 och del 3

När jag nu letat runt bland bilder och inlägg inser jag att jag har fler trädgårdar att skriva om och visa bilder ifrån. Inser också att jag sett och upplevt de mest fantastiska ställen. Undrar just vart jag vill resa i sommar?

Trädgårdsfägring

Att minnas sommarens vandring

Vi bilade ner i Europa i somras, maken och jag. Hämtade upp Lillhunken, dottern och hennes älskling vid flyget i München för vidare bilfärd till italienska Dolomiterna där vi hyrt två lägenheter och skulle vandra i en vecka.

Ganska direkt stod det klart att min plan att ta liftarna upp i systemet för att sedan vandra över alpängar inte stämde. Här var ingenting öppet. Lilla byn Sappada var vacker, men ganska ödslig.

Första dagen hade jag valt ut en lämplig vandring som skulle vara ungefär två mil och inte tycktes alltför ansträngande. Ungdomarna hade hittat en förgrening som såg "spännande" ut, som de ville ta och eftersom de hade ett betydligt högre tempo uppför backarna lät vi dem gå den längre vägen.

Vi vandrade i skogen och fascinerades över kombinationen av sippor och klematis i blåbärssriset.

Det var inte alls någon enkel vandring, trots att vi gick på en skogsväg. Det gick konstant uppför ända tills vi kom upp på det vackra passet. Det var ju så här jag hade tänkt att hela vandringen skulle se ut!

Vi kontaktade ungdomarna för att höra om vi skulle vänta på dem, men de svarade att vi skulle fortsätta hemåt. De sa också att nu hade de hopp om att överleva, vilket vi inte tolkade så bokstavligt. Som tur var.

På nedvägen växlade undervegetationen och var helt annorlunda än på den väg vi gått uppför. Ibland var marken vit av blommor,

för att i nästa stund vara helt gul!

När vi efter sex (6!) timmar äntligen var nere i dalen igen och såg upp mot bergen såg vår vandringsväg inte alls så tung ut - tänk vad man kan bedra sig! Jag och maken hade alltså vandrat uppför den granklädda kullens högersida, in i passet bakom och sedan nedför den vänstra sidan. Inte tror man att man varit uppe på 1650 m höjd när man ser denna lilla nätta kulle?

Ungdomarna hade däremot klättrat över den steniga toppen till höger. En prickad led som inte borde tagits utan bergsbestigarutrustning! De hade verkligen klättrat med fara för livet, men den berättelsen är inte min att berätta.

Nästa dag tog vi det av förståeliga skäl lugnare. Vi vandrade genom vår by till ett vattenfall som visade sig vara betydligt mer sevärt än vi förstått.

Längs klyftan som skapats av vattnet gick en trevlig och vacker gångväg.

Tredje dagen gav vi oss ut gemensamt på en vandring upp och ner för skidbackar. Jag gillade den lilla inhägnade lupinodlingen. Och ser ni i bakgrunden? Där har en plätt av ängen omvandlats till odlingsmark.

På skidbackarna frodades verkligen ängsblommorna, det var så sanslöst vackert!

Att sätta sig ner mitt i all blomprakt och bara njuta av solen och vyerna, ja nu var det precis så som jag hoppats ha det!

Två dagar i rad tog vi bilen så högt upp vi kunde i ett alppass. Första dagen tog vi oss en fika i toppstugan,

där vi möttes av en Vasaloppsåkare!

Så här högt uppe var faunan betydligt lägre och jag kände igen mycket från det gotländska alvret. Den låga backtimjan blommade för fullt och en bit bort fanns det gullvivor!

Jag blev avsläppt en bit ner och gick helt ensam på en härligt skön vandring, genom skog med blommande gullregn (ser ni?) och

över ängar med orkidéer

och små vattendrag - gissa om det porlande vattnet fick mig kissnödig!

När jag kom till den här vyn, med hjulspåren som försvinner bakom kullen, då var jag rent euforisk!

Lite snopet var det att runt hörnet kliva rakt in på en gård ...

Nästa gång vi kom upp till kossorna i passet lämnade maken av oss och vi vandrade själva mellan två pass. Maken fick lite egentid och gick upp till snön som låg högre upp innan han körde för att möta upp oss på andra sidan bergen.

Azaleorna blommade för fullt, ganska lågvuxna i det tuffa klimatet.

Inne i skogen tog vi oss fram genom manshöga ormbunkar och en storbladig växt som jag inte vet vad den heter. En riktigt trevlig och omväxlande vandring som gick mest nedför.

På granntomten till våra lägenheter blommade det för fullt ända tills ägarna kom och drastiskt klippte ner allting. Så olika kan man vilja ha det runt sitt hus.

Blommig fredag - att minnas

Remember that Italians can be nice!

Idag blev det en utflykt till ett stekhett turistfyllt Venedig. På återvägen mötte vi en åskskur av det gigantiska slaget, det blev krypkörning uppför vägen. Så behövde vi tanka och som tur var hade macken tak, men den var obemannad så när makens 50€ försvann i maskinen utan att vi fick någon diesel var det lite kris. Han ringde kundtjänst som inte pratade annat än italienska och inte ens med honom. Men det kom en annan bil som skulle tanka och föraren hjälpte maken genom att ta kvittot och ge maken en ny sedel! Han skulle sköta klagomålet nästa dag när macken var öppen.
- Remember that Italians can be nice, sa han när han åkte.

Torsdagstema - I like

EFIT - i Alperna

7.45
God morgon från Dolomiterna! Det blir en vacker dag idag igen.

8.45
Sitter kvar i sängen och läser boken jag fick i London i april. Andra tebaljan på gång.

9.45
Här bor vi, nere till vänster. Dottern och hennes älskling bor i lägenheten runt hörnet.

Nu går jag ner till receptionen i kalla källaren för att få wifi och försöka ladda upp dagens första bilder. De får komma klumpvis idag, om jag lyckas!

10.45
Dottern måste snabbt läsa ut sin Harry Potter, för pojkvännen är klar med delen innan och vill ha den hon läser.

11.45
Vi har tagit bilen till en klyfta med vattenfall, inte långt från byn. Jag känner hur otroligt dålig balans jag har när jag ska ta mig fram på branterna.

12.45
Lunchen är serverad i vårt minikök. Snabbkokande pasta och värmda rester av två olika såser blir det idag.

13.45
Bilutflykt uppför slingrande väg. Varning för kossor!

14.45
Uppe så långt vi fick köra. Här finns ett café/restaurang och jag testar en Bombardino.
På väggen hänger ett svartvitt inramat foto på en italienare i Vasaloppet-mössa!

15.45
Vyerna här uppe i passet är fantastiska, men det är också svalare i luften.

16.45
Jag vandrar ensam när de andra tar bilen. Har sett en led som i stort sett följer höjdkurvorna. Är lite mör av de bergsbestigningar vi gjort.

17.45
Jag har vandrat på grusväg, på stigar och i bäckfåra. En skön och ljuvligt vacker tur!

18.45
Åter i kalla källaren för att få wifi. Vi hade packat badkläder eftersom här skulle finnas en pool. Hmmm ...

19.45
Trollar jag fram en smaskig pasta.

20.45
Äter Lillhunken och hans pappa upp de läskiga (men i deras tycke supergoda) blåa godisremmarna köpta i München.

21.45
Inser jag att jag inte tagit mig tid att skriva resedagbok på flera dagar.

Och så får det vara slut för idag, jag vill inte sitta ensam i denna mystiska underjordiska marmorsal senare ikväll. Kikar in hos er andra EFIT:are när jag är hemma igen så småningom.

EFIT, Ett Foto I Timmen