Bengt Bergs Blogg

2020-01-10T15:56:00.002+01:00

2020, det låter som ett praktiskt årtal och nu gör jag come back på denna blogg, som heter Bengt Bergs blogg. De gamla kinesiska skrivtecknen här till vänster betyder just detta mitt 9 bokstäver långa namn.
Jag vill önska er och mig själv god fortsättning på det nyss påbörjade decenniet och om makterna så önskar skall jag försöka hålla liv i denna skrivstuga!

Nytt är året (2016)

2015-12-31T16:06:00.001+01:00

Nytt är året,

ännu inte en dag gammalt

och ändå vet vi

att det bara är en fortsättning,

att solen kommer att gå upp

att solen kommer att gå ner

och en och annan nymåne

Vi vet att våra önskningar

är som maskrosfjun

Vi blåser dem

i goda tankar

ut över världen,

vi andas och tänker,

vi leker vuxna

men vi borde vara barn på nytt

Mörkret tätnar,

inte ens solen hjälper

Dagarna som möter oss

är fyllda av en stilla längtan

Den heter medmänsklighet

och är inte googlebar

Medmänsklighet

är inte till salu och

den kan inte köpas på Blocket

Men den finns i din tomma hand

om du öppnar och ser

Vi måste lära oss av katten:

Detta att se i mörker

i och genom mörkret

Bara så kan vi möta

de kommande dagarna

Bara så kan vi möta varandra

Bara så kan vi lyssna

till alla de språk

som vi inte förstår

Låt oss börja med vinden!

(31/12 2015)

Frukost med Nobelprisguldkant

2015-12-07T22:34:00.000+01:00

Morgonen efter det värmländska lussefirandet i spegelsalen på Grand Hotel är det dags att hacka huvudet av frukostägget. Det känns lite overkligt att sitta där och avnjuta svart kaffe och samtidigt blicka ut i decemberdiset – mot Strömmen, slottet, riksdagshuset. Under fyra års tid var denna vackra del av Stockholm min veckovisa vistelseort, men det känns redan så avlägset.

Ännu har jag inte upptäckt att årets Nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, tillsammans med sina vänner från Göteborg, översättarna Kajsa Lindsten Öberg och Johan Öberg är sysselsatta med samma sak: frukost. Ersatz, det utmärkta förlaget, har gett ut böckerna på svenska och vi har med ett par av dem som reselektyr.

På baksidan av Kriget har inget kvinnligt ansikte står det i stora guldbokstäver:

"DET FINNS BARA
EN ENDA UTVÄG:
ATT BÖRJA ÄLSKA
MÄNNISKORNA.
ATT FÖRSTÅ DEM
MED KÄRLEKENS
HJÄLP."

Svetlana tycks vara helt befriad från fåfänga eller världsligt högmod. Glad är hon förstås och hon ställer intresserade frågor om Värmland, vad folk arbetar med i min hemby och hur många som bor där. Framför sig har hon och hennes översättare en intensiv vecka och bakom sig har hon ett helt liv av dramatiska händelser och dessa böcker som rymmer så många röster, som har plats för alla dessa annars bortglömda människor, allt lidande och denna märkliga förmåga att leva vidare, trots allt –

"Jag är en själens historiker", har hon sagt och:
"Evighetens skälvning – den som ständigt finns i en människa."

Återstår bara att gratulera en gång till och hälsa Välkommen till Värmland!

Värmländska Sällskapets lussebal på Grand Hotel

2015-12-07T12:29:00.000+01:00

En vecka i förväg firar Wermländska Sällskapet i Stockholm sin traditionella lussebal på Grand Hotel, ett i Stockholm centralt beläget ställe som man gående passerat en och annan gång. Jo, en gång var jag innanför dörrarna och det var när Dalai Lama gästade stan och Elisabeth Härenstam och jag hade fått audiens i anledning av hennes barnbok En enda rödklädd unge, med förord av Dalai Lama. Men annars har man inte haft plånbok eller anledning att stövla in. Men nu, 5 december, skulle Gun-Britt och jag få våra medaljer som årets värmlänningar och därför. Ett pling i mobilen på morgonen fick os att ta bilen tvärs över landet, eftersom alla tåg var inställda. Stormen ... ja, ni vet.

Kalaset ägde rum i spegelsalen på Grand, där vår landsmaninna Selma Lagerlöf mottagit Nobelpriset i litteratur 1909, tolv år innan hon och landets kvinnor fick sin rösträtt. Mycket folk var det, högtidsklädda och värmländska, ingifta eller så, men värmländska. Och sjöngs gjordes det, god mat på fina fat, glasstårta med sprakande tomtebloss, tal av en från Uppsala inkallad inspektor Burman och så medaljutdelning. Björn Sandborgh höll ett vackert tal och sällskapets ordförande Nils Gunnar Billinger gav oss diplom och medaljer. Applåder följde och en tår i ögonvrån.

Hur det känns att vara årets värmlänning? Bortsett från den flådiga miljön, slipsen och nyputsade skor kände s det som vanligt. Det har ju blivit en vana detta med att vara värmlänning i allmänhet, nordvärmlänning i synnerhet och framför allt en av alla oss som bor i den här världen, inom och utanför Värmland.

STORT TACK för priset, vi känner oss mycket hedrade och väldigt värmländska! Ett rejält tack också till Hans A. Olofsson som förutom att vara klubbmästare också telefonledes guidade oss in i staden och såg till att vi fick en alldeles egen P-plats. Det är sånt som behövs en dag som denna.

Greider till Heidruns Bok & Bildcafé

2015-11-02T17:28:00.003+01:00

Litterära onsdagskvällar på Heidruns i höst!

Heidruns Bok & Bildcafé

Onsdag 25/11

kl. 19.00

GÖRAN GREIDER

berättar om Joe Hill

Kaffeservering

Boksignering

Entré 120 kr

Medl. HV 100 kr

Biljettbokning: 0560 42126, info@heidruns.se

Städerna som minns Joe Hill

En svensk-amerikansk historia

En novembergryning 1915 avrättades Joe Hill för ett dubbel- mord i mormonstaden Salt Lake City. När han begravdes tågade tiotusentals människor på gatorna för att hylla hans minne och sjunga hans sånger. Radikala människor i USA

och över hela världen hade försökt stoppa avrättningen, men också presidenten och den svenska regeringen. Men vem var han?

Göran Greider följer honom tätt i spåren, från den Joel Emanuel Hägglund som föddes i Gävle i en starkt religiös familj och emigrerade till USA 1902, till den Joe Hill som bara tio år senare var en känd sångförfattare och svartlistad fackföreningsaktivist i ett Amerika där bolag och myndigheter ofta förföljde fackligt aktiva.

Få svenskar har satt ett så starkt spår i amerikansk historia, litteratur och folkmusik. Hans dubbla identitet som svensk immigrant och amerikansk migrantarbetare speglar också konflikter i vår egen samtid. Greider besöker de amerikanska städer – Chicago, San Pedro, Salt Lake – som ännu minns honom, och spekulerar kring en ny, överraskande teori om varför Joe Hill vägrade berätta vad han gjorde den kväll de mord ägde rum som han skulle dömas skyldig till.

Ljus ...

2015-10-23T09:39:00.000+02:00

Och vid nästa dags början

– ljus till oss alla!

Hösten är inte bara

sorg och saknad,

också det, men inte bara.

Vi bär inom oss ett frö,

ett frö som söker ljuset för att växa,

som behöver jorden för att gro,

som vi gemensamt kan vårda

precis som vårens knoppar

förbereder sig i november

för att slå ut i april.

Mera ljus nu

när kvällarna mörknar,

mera värme mellan varandra

när kylan tilltar,

samtal i stället för tystnad

och kärlek i stället för hat.

(23/10 2015)

Vid dagens slut, i Trollhättan, i Sverige

2015-10-23T09:17:00.000+02:00

Vid dagens slut,

vid den tunga dagens slut,

vid den tyngsta dagens slut

har också orden tagit slut

och ersatts av en mörk sorg,

döden tycks mycket närmre än själva livet,

plötsligt har det hänt, kniven har talat

– och det var det stora hatet som höll i skaftet,

hatet som är större än handen som höll om skaftet,

hatet som sås varje dag, varje natt, varje stund och sekund ...

Mot detta har vi bara tre ord: frid, fred och varsamhet.

På flykt

2015-10-21T16:20:00.001+02:00

Stig Dagerman

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss bära den frihet som vi bär!

Denna fina bild är av den syriske konstnären Nizar Ali Badr

Kulturellt knytkalas

2015-10-02T21:34:00.001+02:00

Vi hade bjudit in till en gränslös kväll på Torsby Bibliotek och det kom så många människor! Vi visste inte riktigt vad som skulle hända – bara att det måste hända något som kan ge plats för värme och gemenskap.

Bibliotekschefen Annika Wredenberg och hennes medarbetare ordnade med det praktiska och såg till att det fanns drivor med kanelbullar runt kaffeautomaten. Det skulle bli en salig blandning med folkmusik, dans, visor, konst, slöjd, poesi och berättelser från några av de hemländer som representerades. Det var folk från Syrien, Irak, Kurdistan, Ukraina, Somalia, Eritrea, Afghanistan, Jemen, Sudan, Frankrike, Ukraina, Sverige och Värmland och språken blandades till en härlig röra.

Detta var en kväll i kulturveckan HÖSTGLÖD, som förhoppningsvis ska följas av nya kvällar, möten och oanade upplevelser av mänsklig gemenskap.

En morgon vid havet. Inandning, utandning

2015-10-01T12:55:00.001+02:00

Jag saknar din mun, din hud och dina händer
Solen börjar gå ner och bli långsamt mindre
Nu faller flugor, fjärilar och fåglar till marken
Vi vandrar skrattande och dansande mot randen
Där står någon och väntar på min döda syster
Allt vänder till slut sitt ansikte mot gräset
Kom snart innan jag måste ta båten över
Jag känner hjärtats näve slå mot lungans iglar
Ingen vet vart våra glada skratt och lekar leder

Heidruns Förlag har den stora äran att ge ut en delupplaga av Claes Anderssons nya diktsamling En morgon vid havet. Inandning, utandning. När jag lyssnar på ett samtal mellan skalden och Katarina Gäddnäs på den finlandssvenska Arenan slås jag över den munterhet som sprider sig i publiken trots att samtalet kretsar runt åldrande och död. Jag känner till det finska talesättet "att man lever så kort tid, men är död så länge". Har det med det att göra? Eller beror det på en underliggande rädsla, som man vill skaka av sig med ett befriande skratt?

Jag håller själv ett samtal med Claes på ett seminarium som handlar om "det underfundiga åldrandet".
Tjugo minuter dunstar bort i timglaset och jag erinrar mig att Claes på frågan om livet mening svarat: Det är att försvinna. Men även då finns något kvar, i andra och i den värld vi lämnat – en berättelse, ett barn eller åtminstone ett par välanvända tofflor i garderobens dunkel. Eller en dikt, ja, många dikter ... Till exempel den här:

En morgon vid havet med sol, vind, fåglars rop och vingslag
förstår jag hur vacker världen är
För ett ögonblick upplever jag en så häftig lycka att jag inte
vet om jag vågar leva längre
I själva verket har jag redan lämnat allt och väntar bara
på att jag själv skall komma efter
Det dröjer en stund och jag har all tid i världen

Boken kan beställas från www.heidruns.se

Bokmässan 2015 (2)

2015-09-29T21:13:00.003+02:00

I år var det Ungern som var temaland på bokmässan och den ungerska litteraturen är värd all uppmärksamhet, men nog blev det problematiskt med tanke på de politiska förhållanden som råder i Ungern och den mur med taggtråd som rests för att förhindra flyktingströmmarna att ta sig in i landet.
Över den gyllene portalen till den ungerska montern stod ett par diktrader av Tomas Tranströmer

Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.

Detta motto kändes som en märklig ironi just med tanke på det som just nu utspelar sig innanför och runt Ungerns gränser ...
Men samtidigt blir det så att yttrandefriheten behövs som mest när den hotas och det fria ordet inte självklart kan finnas i samhället. Dock vore det värt en debatt om vår egen påstådda yttrandefrihet, som vi berömmer oss av men som onekligen i högsta grad står i relation till den ekonomiska kapaciteten. Den som saknar ekonomiska resurser, goda kontakter eller inte befinner sig högt upp på den hierarkiska kulturstegen får sannerligen kämpa för att göra sin röst hörd, sitt liv synligt.

Bokmässan bjuder både på återseenden av gamla bekanta och möten med människor som man inte visste fanns förrän man står öga mot öga och börjar prata med varandra. Av den senare kategorin är André Norman Castro, en poet från El Salvador på besök i det avlägsna Sverige. Vi har en hel del gemensamt och jag var ju i hans hemland för ett och ett halvt år sedan, som fredsövervakare vid presidentvalet. Andrés är poet, förläggare och journalist men arbetar också som lärare. "Border Line" heter hans tvåspråkiga diktbok – på spanska/svenska.

Hettan tröttnar inte i San Salvador

där regnet delar sig så många gånger

och i så många droppar

för att bada – minst en millimeter –

varje gathund

som driver runt och söker efter sin egen kropp

mellan människorna som färdas genom stan

(Övers. Roberto Mascaró och Björn Reisner)

Bokmässan 2015 (1)

2015-09-29T12:28:00.001+02:00

Som ett säkert hösttecken kommer Bok & Biblioteksmässan i Göteborg dit mängder av förhoppningsfulla bokmänniskor far, några för att presentera sina nya böcker (förläggarna), några för att ge pärmarna ett ansikte (författarna) och så den litteraturintresserade allmänheten (folket). Plus media och allt som till ett sådant spektakel hör.

Om man bor på ett mindre men mycket trevligt hotell nära järnvägsstationen passerar man om morgonen en lugn och fin kanal, luften känns höstligt frisk och vid spårvagnshållplatsen står alla de som inom kort kommer att kiva in på Svenska Mässan vid Korsvägen. Det är förväntan i luften, lite av skolstart då man skall återse sina klasskamrater ...

Som sedan bjuder finns VÄRMLAND centralt inne i C-hallen, bland övriga nordiska grannar och årets tema-land, som i år råkar vara Ungern. Onsdagkvällen utgör hela mässan en veritabel slöjdsal då alla montrar skall iordningställas under en rimlig tidspress. Heidruns monter med nr C03:40 ligger vägg i vägg med Värmlandsmontern och Region Värmland, där Klässbols Linneväveri och Mimis Design visar upp sina läckra produkter. Till vår stora lättnad är hyllor på plats och väggar målade och dessutom har våra vänner Mia och Johannes redan börjat pryda väggarna med Vildhjärtas älskade träskulpturer. Det känns som att komma hem ...

Och se där, där finns också några oöppnade kartonger med "Rosa & Liksom – en kattbok"!
I övrigt handlar det om Claes Anderssons "En dag vid havet" (dikter), Per Teofilussons "Norrsken över Kloster Pub" (kortprosa), Boel Schenlaers "Inte ett barn som du" (kortroman), Christer Enanders "I motstånd växer tanken" (essäer om kvinnliga författare) och Michael Augustins "Till flaskpostens mottagare" (dikter och kortprosa översatta till svenska av Susanne Gerstenberg).

(Torsdag 24/9)
Efter det traditionsbjudna morgonkaffet med skrädmjölsdröm i Värmlandsmontern är det dags för Region Värmland att tillkännage årets litterära utmärkelser. Årets författare, Ninni Schulmann, är tyvärr tågförsenad, men litteraturstipendiaterna är på plats: Vildhjärta alias Maria Westerberg, som skapar konst av pinnar och böcker av strövtåg i skogen, och poeten Erik Bergqvist får dela på äran och 60 000 kr. Och Heidruns Förlag gratulerar varmt Vildhjärta som vi har äran att få ge ut böcker av och med. "Vildhjärta – en kär lek mellan människa och skog" heter hennes första och "Hjärtklappning" den andra – båda mycket efterfrågade under de kommande mässdagarna.

Where do we emigrate to?

2015-09-20T19:36:00.002+02:00

Folkvandring, migration, betraktar vi tyvärr som någon sorts katastrof i sig, när det är anledningen till flykt och uppbrott från hus och hem, nämligen kriget, våldet, terrorn mot befolkningen i respektive land som är den egentliga katastrofen – för dem, de drabbade.
I och för sig finns det anledning att fundera över hur vi kan hjälpa till i den krissituation som drabbar så många, men när vi använder ord som "smärtgräns" så bör vi fundera på vems smärtgräns vi menar.

Den definitiva gränsen mellan liv och död är ju något som dessa människor från Syrien, Irak och andra länder ständigt lever med.
Konflikternas ursprung och anledning kan vi också analysera, men borde vi inte också fråga oss varifrån alla vapen kommer? Det råder otvetydigt ett förödande överskott på just vapen i snart sagt alla delar av världen. Vem har tillverkat dem? Vem har tjänat grova pengar på just detta?

I lördags (19/9 2015) invigde landshövding Kenneth Johansson en lika krävande och som nödvändig utställning på Värmlands Museum i Karlstad: WHERE DO WE MIGRTE TO? Namnet på denna utställning avslutas med samma frågetecken, som alla dessa människor bär inom sig när de sitter hopträngda i överfyllda båtar på Medelhavet, när de vandrar i dagar och vekor mot det mål som hägrar bortom krig och förödelse. Det är en utställning där konsten och verkligheten är tätt hopvirade och det betyder att det angelägna temat, som egentligen består av flyktens, migrationens dramatiska och fasansfulla sidor står i centrum. De 22 verken är skapade av olika internationella konstnärer och grupperingar med Nils Van Tomme från Center for Art Design and Visual Culture, Baltimore, USA, som curator. Det är Karlstad som är första plats för utställningen i Europa och den kunde knappast ha varit mera aktuell än just nu när de stora flyktingströmmarna från Mellanöstern och Afrika sätter våra humanistiska värderingar på prov. Det är ett samarbete mellan Värmlands Museum och Svenska Migrationscentret som möjliggjort detta.

När jag skrev "krävande" utställning menar jag att Where do we ... kräver gott om tid, en hel del eftertanke, gärna diskussioner kring sitt angelägna ämne. Migration är en av vår tids stora frågor. En tredjedel av världens befolkning är i rörelse över Jorden – på flykt undan krig, naturkatastrofer och förtryck. Det som driver dem är den obändiga viljan till liv, till att överleva, till att dela sin stund på jorden – med oss!

Utställningen pågår till 22/2 2016 – du har tid på dig, men det har inte de, de som bär på sina liv likt en blytungt frågetecken.

Heidruns på bokmässan

2015-09-18T17:10:00.003+02:00

24 – 27 sept 2015

Monter C03:40

Nu höstar vi vidare …

mot de färggranna, fallande och de vita väntande bladens årstid. Hösten är ju skördetid, inte bara det som vi får ur jord och mylla utan också de frukter som författarnas och bildskaparnas arbete resulterar i – böckerna!

Återigen för det stora årliga bokfesten i Göteborg och i år innebär detta lite extra eftersom Heidruns Förlag firar 25-årsjubileum och kan presentera en rad spännande och annorlunda böcker. Under två och ett halvt decennium har vårt lilla förlag i Fensbol gett ut inte mindre än cirka 170 titlar – skönlitteratur, poesi, konst, resor, humor, debatt, barn, ja, alla möjliga genrer. Såväl etablerade författare som debutanter har fått plats, värmländska berättare vid sidan av röster från vida världen …

En överblick får man på vår hemsida www.heidruns.se

Också i år är spännvidden stor: Från en levande klassisker som finlandssvenske Claes Andersson (och den nya diktsamlingen En morgon vid havet), via en svenskättad tysk Östersjöförfattare Michael Augustin (Till flaskpostens mottagare), till en mycket spännande debutant från Tornedalen, Per Teofilusson: Norrsken över Kloster Pub). Dessutom Boel Schenlaers kortroman Inte ett barn som du och Crister Enanders essäsamling I motstånd växer tanken – om kvinnliga författare.

Som en extra bonus kommer ett år försenat Rosa & Liksom – en kattbok, med fotografier, dikter, dagboksnedteckningar av Bengt Berg och Gun-Britt Karlsson.

På Bok & biblioteksmässan i Göteborg (24–27 september) kommer Heidruns Förlag att finnas på plats under det i taket svävande VÄRMLAND i C-hallen. Vi hälsar alla och envar varmt välkomna till vår monter: C03:40, som ligger vägg i vägg med den stora Värmlandsmontern.

Heidruns Förlag

www.heidruns.se

info@heidruns.se

Tel 0560 421 26, 070 582 76 08, 070 511 85 34

På väg

2015-09-16T21:56:00.002+02:00

Vi är alla på väg
genom dagar, nätter
sida vid sida
på väg

Vi sitter alla vid ett bord
intill tidens flod
vi har ett val:
dela eller inte

Men vi är alla på väg
vägen heter livet
vi har inget val
pilen pekar framåt

Fötterna som går åt oss
är våra egna, ögonen
som ser åt oss
tillhör oss

Det är väldigt enkelt:
vi är människor
och vi har ett val
– dela eller äga

Vi kan inte äga tiden,
vi kan inte äga vägen,
vi kan bara äga
vår egen vilja

En vacker dag
är vi alla borta,
jag, du, alla
– borta

Innan dess:
låt oss se varandra
i ögonen, inte förbi
men nu

En morgon vid havet ...

2015-08-03T19:41:00.005+02:00

det går inte att tömma brunnen som är förbunden

med de djupa vattnen där vilket som barn och där våra

flygdrömmar föddes i oceanernas bottenlösa djup

Så inleder Claes Andersson sin nya diktsamling EN MORGON VID HAVET INANDNING, UTANDNING som Heidruns Förlag har glädjen att ge ut i rikssvensk delupplaga.

Med sina 78 levnadsår vet poeten en hel del om livets olika faser, om tillståndet i samhället och om världsläget. Allt – inte minst kärlekens undergörande verkan – ryms i hans poesi, som även därför är evigt ung. 

”Det är aldrig för sent att bli gammal” 

Claes Andersson är en mycket folkkär poet och man inser än en gång varför. Den nya samlingen dikter beskriver sorgen i att leva och åldras på ett så underfundigt och ofta humoristiskt sätt att man lika gärna kan säga att det handlar om glädjen i att leva och åldras. Den träffande paradoxen är ett av Claes Anderssons varumärken, ett utdrag ur en av dikterna säger mer än tusen ord: »Kanske är det lättare att vara död än att leva liksom det är / lättare att drömma än att vara vaken? / Ingen föds ensam skrev Pentti Saarikoski som / nu är ensam / Han blev fyrtiosex år och dog mycket gammal». Andersson är inte heller främmande för att dikta om politik. Också det gör han med insikt och öga för det absurda, och alltid helt oprogrammatiskt.

Boken kan beställas redan nu direkt från Heidruns Förlag:

148 kt (plus porto):

info@heidruns.se

www.heidruns.se

Stewe Claesons Heidrun-hälsning

2015-07-27T07:36:00.001+02:00

Ja Heidruns ja ... Jag har ofta sagt att den skog där bara en fågel sjunger, om än aldrig så fint, är en dödstrist och stendöd skog.

Heidruns för mig är ett exempel på att Sverige är en kulturnation. Den stora kulturen, det levande samtalet, de överraskande upplevelserna behöver man inte söka på Skeppsholmen i Stockholm – de finns runtom i riket.

Och en sådan punkt, lika viktig som vilken Stockholmsinstitution som helst, är Heidruns. Efter 25 år kan man säga att Heidruns är lika viktig som Ale stenar eller Hoburgsgubben – en del av själva riket. Och lika omöjlig att tänka bort som Storvätteshogna.

Stewe Claeson, författare

Hälsning från Staffan Söderblom

2015-07-22T13:39:00.000+02:00

Heidruns hage ...

... dikterna, visorna, de ännu flera dikterna - och sedan, i nattmörkret, lyss till en småfläckig sumphöna nere i dälden.

Staffan Söderblom, författare

Poetisk nord (altid) – en lyrisk hälsning från Danmark

2015-07-21T21:19:00.002+02:00

Der et sted i Norden,

min indre kompasnål altid peger mod:

Fra Københavns stræder og kajer

flyver mine tanker ud over sundet,

til det så nære og fjerne naboland,

nordover langs skærgårdens klipper,

over dybe skove, sorte søer, rødmalede huse ...

Jeg lander på Tossebergsklättens tinde,

skuer ud over Värmlands blide bakker,

mod Fryken, Finnskogen, Mårbacka

og fornemmer fjeldenes nærhed ...

Bevæger mig nu det sidste stykke;

til Torsby, Fensbol, Heidruns:

Dér findes en tryghedens have,

hvor Bengt altid vil tage imod;

hvor jeg altid er velkommen.

Der vil han altid være,

min nordiske digterven, for mig,

for os, for hele den store verden.

Her sidder vi i det fredfyldte grønne

og fikar og gransker ordenes betydninger,

deres uendelige muligheder.

Vi står på scenen og deler vore drømme,

som forplanter sig til lyttende sjæle,

i haven, i Värmland, Norden, verden ...

Her vil Bengt altid være,

altid i færd med at destillere naturen,

stedets ånd og menneskers færden

til ren poesi.

Det steds koordinater er gemt i mit hjerte;

en sikker havn på et uroligt hav,

jeg altid ønsker at vende tilbage til.

En akse fra København til Torsby

holder holder mit Norden sammen,

min tro på poesien og det gode;

altid.

Jens Fink-Jensen, dansk poet

Tredje söndagen i Heidruns trädgård: 19 juli 2015

2015-07-20T08:44:00.003+02:00

"Alltid på en söndag kl. 17.00" lyder appellen och den tredje söndagen i år bjöd på ett strålande vackert väder och ett program som trollband den fullsatta trädgården. För andra gången gästade det svensk-portugisiska bandet STOCKHOLM-LISBOA PROJECT Heidruns trädgård, delvis med ny uppsättning men med samma fina blandning av portugisisk fado och svensk folkmusik. Underbart helt enkelt, vackert och vemodigt och med
stort konstnärligt framförande.
Tyvärr strejkade iPhoto-apparaten när Ismael Ataria och hans kompis Anton Höber bjöd på dikt & datt, visor och prat, men de fanns på scenen i andra halvlek.
Susanne Gerstenberg, som översatt "Till flaskpostens mottagare" av den tyske författaren och poeten, radiomannen och poesiambassadören Michael Augustin, växelläste med trädgårdsvärden Bengt Berg ur denna behändiga lilla bok.

Vinden, gräset

2015-07-18T09:49:00.001+02:00

Genomströvar en sommarkväll, till Hänsjön brukar stegen leda, årstid för årstid, nu juli och kvällen endast ljummen, tänker på naturens fenomenala formrikedom, alla linjer och vågspel, skimret i gräset när vinden stryker, solljuset mellan trädstammarna, allt så enkelt och mångfaldigt, allt hör på något vis till, så mycket som lever sitt eget minimala liv, krypen under och inne i allt och allt som hör hemma i den här världen –

ur Regnskrift

2015-07-13T08:21:00.002+02:00

regnets vinkel fälls mot grandungen

här! slog i morse höken en sparv

just här, där du ställt

dina fötter

regnet läser din hud

under tröjan och jeanstyget

bokstav för bokstav

En hälsning från Finland – Heidruns 25 ...

2015-07-10T14:07:00.002+02:00

Idag, denna den n:te av denna sommars gråmulna fredagar i Karis, kom posten tidigt.

Ett enda brev låg på mattan och såg ut som en räkning, men det var Heidruns Tidender, Nr 2, Årgång 25, 2015, från Heidruns Vänner, på Heidruns som är geten Heidrun – den som äter av Yggdrasil och mjölkar mjöd – samt förlag, bokcafé, konstutställare och programarrangör – kort sagt en oas för såväl läsare som besökare, både på nätet och live, och som fyller 25 år i år!
Ja, det där blev en lång mening, men alltså:

Grattis!!

”Glad och grann sommar” tillönskas i dessa ”tidender” oss vänner. Jag tackar för egen del och tar emot – och tycker faktiskt efter en liten stund att inte bara mina egna inre morgonmoln utan även de yttre, på himlen, skingras! Till och med ovanför Karis, denna plats som i utkanterna kan vara vacker men vars centrum verkar utgöra samlingsplats för alla regnmoln som alls finns i södra Finland.
Men nu kom alltså lite av den värmländska solen fram med posten ända hit.
På adressen www.heidruns.se finns en oas för alla älskare av böcker, kultur och natur – ja, det lär faktiskt regna en del också därborta, i synnerhet ibland under trädgårdsprogram, men det lär inte störa och, som min far alltid sa ”är vattnet inte vått om sommaren”. Många lyckönskningar på dikt och prosa, av vilka några finns att läsa i den tidning jag nyss fick, och en del också på nätet, åtminstone i Bengt Bergs blogg – kanske också på Facebook.

Själv är jag inte med i Facebook (ännu), och min diktarådra väntar på att himlen ska bli blå, men önskar spontant, nu ändå, få den äran att vara med och gratulera!
Bengt Berg, som tillsammans med Gun-Britt Karlsson håller i trådarna på Heidruns, var en gång min lärare under en tredagars skrivkurs i Pargas, Finland. Det var en oförglömlig kurs, som jag tror alla deltagare ännu minns och som gav dem/oss både mod och inspiration, samtidigt med en hel lärdom och exempel, kursen igenom med det bästa lynne och under många skratt, även om naturligtvis allvar pratades, inte minst mellan några av oss som höll vår lärare vaken under ett samtal till långt in på natten. Riktiga samtal, mellan ”tänkande själar”, är ingenting man är bortskämd med här. Eller var. Numera tycker jag mig ha märkt en ändring – kanske för att tiderna är vad de är?

På den tiden, då också den här kursen pågick, fanns det på Heidruns sidor på webben ett foto av en skrotbil full med växande blommor, och någonstans förknippad med en vers: ”Uti lyckans röda
bil ...” (som jag tror var en medvetet gjord variant på en gammal minnesvers, av det slag barnen förr i världen samlade på).

Vi som gick på kursen fick ett vykort av fotot – och jag som prytt min kylskåpsdörr med små ”installationer” – har där en minikopia av det:
Bara en gång har jag varit på ort och ställe, på Heidruns bok- och bildcafé, i dess trädgård (där jag faktiskt uppträdde några minuter (vi var en finlandssvensk grupp på besök), när visst en avlägsen åska fick det att ordentligt spraka till i mikrofonen, just på ett minst sagt lämpligt ställe i min text, vilket förvandlade detta smått dramatiska ögonblick till ett av rena rama skrattsalvorna.
Jag önskar att jag bodde lite närmare och kunde åka dit, till Torsby i Värmland, också nu – för att få uppleva något av programmen och för att se den sommarutställning som pågår och som enligt ”tidenderna” är såväl en fotodokumentation som en samlingsutställning, med konstnärer som ställt ut på Heidruns.

Jag vet inte alls hur många finlandssvenskar som redan upptäckt i Heidruns Vänner och är med. Ni som inte är det - bli det! Det är många värdefulla böcker jag läst och konstverk jag sett, liksom kloka tankar jag tagit del av, i bokform eller live, och som jag hade gått miste om ifall jag inte följt med verksamheten där.

Birgitta M(aria) Storgårds, medlem sedan 13 år

2015-07-10T14:01:00.001+02:00

Heidruns 25 (10)

2015-06-25T08:08:00.000+02:00

Heidruns 25 år

Heidruns i det gröna,

grönt självt, ett slott

som Claes Andersson

uttryckte det en gång.

Heidruns har varit

hemvist för konstnärer,

intellektuella, hungriga och

samhällssolidariska i 25 år.

Varifrån all denna uthålligt

gestaltande kraft?

Fensboloasen vilar

på en artesisk brunn,

långt nere finns

en källa åt alla

trollbundna av ”slottet”

och dess invånare.

Susanne Gerstenberg

Till Heidruns

Geten har betat upp en glänta.

Hennes skälla hörs.

I den röda spannen finns mjölk.

Geten blir äldre.

Hon är verklig.

Okuvliga get.

Betar, klingar, ger mjölk.

Sara Gidlund 2015